Jag har hade en svensklärare som sade att korta meningar var Satan, så jag skrev aldrig någonsin kort igen. Sedan stötte jag på en skrivlärare som sade att långa meningar var förlegade och oläsbara, men korta meningar däremot; det var vägen till frälsning. Så jag skrev i ett snabbflytande staccato, men inte gjorde det mig lyckligare.
Ovan: långa meningar
Och grejen är; ofta har jag inte pengar till födelsedagspresenter, så jag erbjuder mina ord; beställ en historia om vad som helst. Jag skriver den.
Jag har fått skriva om hur James Bond skolar om sig till barista och hur Avengers egentligen slutade; jag har ombetts skriva Teen Wolf historier om hur alfaulvar faktiskt fungerar och har fått detaljskildra konstig magi från Harry Potter universumet.
Dagen kom då jag insåg att jag uppskattade de här historierna mer än mina egna projekt. Det är inte direkt en kul upptäckt.
