Böcker är alltid fulla av referenser, men det är en viss typ jag fastnat för: de som refererar sånger. Vissa författare citerar och refererar sånger ibland, medan andra gör det väldigt ofta, som om det blivit en del av deras kreativa process. Anledningen till att jag kommer ihåg Anders Fagers “Furierna Från Borås” är för att han citerar Pussycat Dolls “Don’t Cha” på ett oerhört smart sätt, tillexempel (det kanske ses som konstig att jag fastnar för pop-sången och knappt lägger märke till den ritualistiska lesbo-kannibalismen, men men).
Sedan finns det författare som inte rakt ut citerar sånger, utan översätter och smyger in dem texten i historierna – efter att ha pratat med Fruktisarna har jag fått förklarat för mig att Ajvides böcker är fulla av referenser till The Smiths (något jag totalt missat eftersom The Smiths är alldeles för nymodiga för mig).
Ingenting kan stoppa oss! Jag kan komma på hundratals situationer där den här sången passar perfekt!
Ni har någonting att se fram emot. Mina framtida noveller på Fruktan kommer definitivt vara annorlunda. Günthers genialiska låttexter kommer passa perfekt med hemsökta hus, zombies och Kommendörkaptener i yttre rymden. Det är som om jag fötts på nytt!
Och nu när vi ändå är inne på det här med författare som använder sig av sångtexter, vad tycker ni om det? Är ett enstaka citat då och då okej, eller kan en hel dialog vara direkt tagen från en sång utan problem? Är det ett konstnärligt val och nyskapande, eller bara lathet? Har ni stött på en historia där ni hittat sångreferenser, och har ni i sådana fall tyckt det var kul, eller störande?
{ 0 kommentarer… skriv en själv now }