Eller vad säger ni?
För ett par veckor sedan höll jag en (alldeles för kort) föreläsning om jämställdhet i dataspel. Jag pratade om hur homosexuella karaktärer porträtteras, skillnaden mellan hur rustningar designas för kvinnor och män… allt möjligt kul. Enda problemet är att det finns så mycket mer att säga, och att den här diskussionen innefattar så mycket mer än bara dataspel. Jag hade behövt mycket mer tid för att hinna gå igenom allt intressant.
Här är ett exempel på något jag inte hann ta upp: Sucker Punch. Jag vet fortfarande inte vad jag borde tycka om den här filmen. Ett långt tag kom jag knappt ihåg att jag sett den till att börja med. Det var först när jag såg den här videon som jag började tänka på filmen igen. Och sedan dess har jag bara varit förvirrad.
Låt mig förklara…
Jag gillade Sucker Punch. Herr Snyder gör snygga filmer, och det var vad jag såg Sucker Punch som. En snygg film. Soundtracket var bra och action-scenerna var underhållande. Inte underhållande på “oh, jag är så engagerad i handlingen att jag bryr mig om hur det går!”-sättet utan snarare “WOAH GIGANTISKA SAMURAJER OCH NAZIST-STEAMPUNK-ZOMBIES! COME AT ME BRO!”-sättet, men ja, de var intressanta i vilket fall som helst. När den gick på bio såg jag den några gånger (ja, jag är beroende av bio, det är en väldigt dyr drog ska ni veta) och sedan tänkte jag inte så mycket mer på den. Det var först långt senare när jag insåg att många av mina vänner var inblandade i något sorts “är Sucker Punch kvinnofientlig skit eller ett filosofiskt magnum opus på Inception-nivå?!”-krig som jag såg tillbaka och bestämde mig för att granska filmen mer noggrant.
Det pinsamma är att jag fortfarande inte har kommit fram till någon slutsatts. Jag menar, jag tyckte aldrig att Sucker Punch var genialisk, men samtidigt hatar jag den inte. Om den gick på TV skulle jag nog snarare se den än stänga av.
Jag ser problematiken med den, helt klart. Det är fascinerande hur ofta lättklädda kvinnor skrivs in i rollen där den stereotypa, macho-macho-John McClane (inget ont om McClane, han är bäst) vanligtvis skulle vara. Av någon anledning ses det som jämställdhet och en stark kvinnokaraktär, trots att det snarare blir det omvända. Jag menar, Sucker Punch är ju snarare en film man dreglar över än ser och tänker “starka kvinnor, yes! fan vad jag är hypad!”.
Yippee ki-yay, mf!
Frågan som all denna förvirring leder till är denna: är det okej att gilla Sucker Punch? Trots alla stereotyper och dåligheter som den representerar. Är det okej att jag kan slå mig ner en kväll och se den helt utan att känna skuld efteråt? Jag har fått förklarat för mig att detta inte är okej. Att vi måste slå tillbaka mot allt som Sucker Punch står för. Så jag vänder mig till er. Vad tycker ni?
Borde man ta avstånd från den här typen av filmer, eller är det okej att se dem då och då? På vilket sätt kan det påverka oss negativt att se dem? Finns det positiva sätt det kan påverka oss? Om ni sett Sucker Punch; vad tyckte ni om den? Om ni inte sett den, skulle ni kunna tänka er att se den?
{ 1 kommentar… läs den nedan eller skriv en själv }
You hit the nail on the head. While movies like this are just to appeal to the otaku ‘hot chick with weapons’ fetish, action movies with male heroes do the same thing for the buff-ass wannabe-German-porn-stars playing the lead role. These films are big, dumb, and pretty, and everyone knows it. As long as you aren’t one of the people trying to point to any of these people and say they’re role models, you’re good. Because really, society wouldn’t run too well if everybody was busy breaking several of each others’ limbs through creative use of a fire extinguisher and then blowing up the remains along with a company’s HQ.