Flera av er känner säkert till att trailern för Quentin Tarantinos nya film har släppts vid det här laget. Men för dem av er som missat den… voíla!
Jag tycker att Tarantino är oerhört inspirerande, men det som jag också uppskattar är att jag lika gärna kan se hans filmer när jag bara vill ha kul. De är löjligt underhållande och snygga. Ingen av hans filmer har någonsin gjort mig besviken. Men han är också intressant ur ett skrivarperspektiv.
Häromdagen såg jag den här “recensionen” av M. Night Shyamalans “Signs”, och jag reagerade på hur den kvinnliga polisens dialog blev beskriven som “Tarantino-aktig”. Jag menar, jag kan helt klart se varför. Det var hur Doug beskrev hur det, efter att Tarantino skrivit dialoger så, blev inflation på det stilgreppet. Det känns rätt deprimerande.
Inte för att Tarantino är någon som aldrig lånar av andra, utan snarare faktumet att skrivande funkar så; att det ofta handlar om att låna av något som redan lyckats istället för att försöka skapa något själv, är lite sorgligt.
I och för sig är det omöjligt att sätta sig och skriva med målet “idag ska jag skapa ett helt nytt och revolutionerande sätt att skriva dialog”, jag menar, hur tacklar man ens något sådant? Men samtidigt skulle det vara roligare med fler författare som vågade satsa på nya idéer, istället för att bara hålla sig till knep som de vet fungerar.
{ 0 kommentarer… skriv en själv now }