Känslan av att se The Dark Knight Rises är extraordinär. Jag såg den på Park. Salongen var fullpackad och hälften av gästerna tycktes ha snubblat dit direkt från en bar. När reklam och trailers spelades hördes fnitter och flabb. Redan innan filmen börjat kändes det som om den var förstörd. En respektlös publik kan mörda de bästa av filmer. Men samma stund som förtexterna började tystnade de drygt sjuhundra människorna inom loppet av några sekunder.
Efter öppningsscenen var det ett tjejgäng på rad sjutton som började fnittra okontrollerat, men efter att precis alla i salongen vänt sig om och stirrat på dem spred sig en tystnad.
En tystnad som snart fylldes av skratt, gråt, men framför allt; Banes röst. Tom Hardys Bane är brutal och totalt skoningslös – det var inte förvånande att många i publiken ryggade tillbaka och liksom sökte gömma sig från duken varje gång han dök upp.
Många av oss hade nog svårt att föreställa oss hur Nolan skulle kunna överträffa Jokern och Harvey Dent. Hur skapar man egentligen en situation mer kaotisk och desperat än den i The Dark Knight?
Jo, man skapar en känsla av total undergång.
The Dark Knight Rises är oförutsägbar, och det är filmens styrka. Det spelar ingen roll hur väl du tror att du lärt känna Nolans Gotham vid det här laget; du kommer fortfarande överraskas. Inte nog med det, ett ental nya karaktärer introduceras, och de är lika färgstarka och intressanta som de vi mött i tidigare filmer.
Tyvärr är det en scen som är förutsägbar; en “Chekhov’s Gun” som nästan är övertydlig i sin placering.
Personligen tycker jag inte att det i slutändan spelar någon roll. Filmens historieberättande är för övrigt så starkt, och i kombination med ett engagerande soundtrack och fantastiska skådespelare är det omöjligt att klaga. Michelle Pfeiffer var oerhört sexig som Catwoman i Batman Returns, men Anne Hathaway är mycket mer än bara det. Jag vet att många tvivlade på om hon skulle klara av rollen, och därför är det extra kul att se hur hon porträtterar Selina Kyle; stark, opålitlig och fängslande.
Nolan har tagit sig friheter med Bane, men han har tagit sig friheter ända sedan Batman Begins. The Dark Knight Rises är en värdig avslutning på en stark trilogi, och även om jag måste erkänna att jag känner viss tvekan när det kommer till filmens slut så tycker jag att den imponerar på alla plan. Jag misstänker att allt som behövs är ett par dagars tankepaus – slutet kan nog tyckas riktigt passande då.
{ 0 kommentarer… skriv en själv now }