På 1990-talet hade mycket ny skräcklitteratur den mänskliga kroppen och jaget i fokus. Skräcken låg inombords, i oss själva eller människorna runt omkring oss. Jag vet inte om skräckförfattare just börjat läsa Sartre (”l’enfer, c’est les autres”), eller om det bara var en motreaktion mot allt större och mer komplexa artificiella mytologier och spektakulära monster. Men det var i alla fall väldigt vanligt med förstapersonsskildringar av krypande sjukdomar (mentala och fysiska) som erövrade berättaren, och ett frosseri i kroppens groteskerier. ”Exquisite Corpse”, någon?
Den typen av skräck har kanske blivit lite mindre prominent idag, men för mig lever den väldigt starkt. När jag skriver petar jag gärna på den där känslan av att bli förrådd av sin kropp eller sitt sinne; det där man litar allra mest implicit på. När det jag trodde var jag inte längre agerar som det brukar, vad jag kan jag då lita på? Är mina tankar mina? Automaton är väl det tydligaste exemplet av de noveller jag läst in här.
[Läs mer…] om Kroppskontakt
Arkiv för januari 2012
Vår artificiella värld
2012 är här och vi lever mitt i en science fiction värld. Det kanske inte alltid känns så till vardags. Man tänker inte så mycket på att fyraåringar idag förutsätter att allt har en pekskärm. Ett vardagsproblem idag är att 3G anslutningen kan vara för långsam när man åker tunnelbana. Det är lätt att glömma att man för 30 år sedan var förvisad till hallen om man ville prata i telefon.
Nu kan jag be min iPhone att göra saker åt mig, och det känns inte ens märkvärdigt. Snarare är man besviken för att funktionerna är rätt begränsade. Men idag har ändå artificiell intelligens fått en plats i vår vardag. Det visioner som Ray Kurzweil har om artificiell intelligens känns avlägsna. Men den konstgjorda Ramona som han har skapat blir bättre och bättre, prova att chatta med Ramona en stund. Det är inte i närheten av mänskligt, men det är bättre än vad man skulle kunna tro.
[Läs mer…] om Vår artificiella värld
Språket är ett virus
Efter en ganska snabb lunch idag satte jag mig framför datorn, drack en kaffe och kollade genom mitt twitterflöde. Någon hade postat en länk till en trailer för en kommande bok, The Flame Alphabet av Ben Marcus. Det här med trailers för böcker tycker jag är väldigt intressant, så jag klickade på länken och tittade på filmen. Trailern i sig var inte så märkvärdig, men det den handlade om berörde mig mer. [Läs mer…] om Språket är ett virus
