Arkiv för januari 2012

Ett droppande ljud kan vara en mardröm för en husägare. Jag upplevde det i helgen. Dropp, dropp, dropp. Droppljudet trummande långsamt inne i väggen. Betydligt snabbare trummade mitt hjärta. Försiktigt gick jag ned i källaren. Där i ett av rummen såg jag det otäcka vattnet rinna nerför ett ventilationsrör som ett slemmigt monster. Jag kände paniken växa. Dropp, dropp, dropp. Jag försökte förstå vad det kom ifrån men ljudet slog sönder allt förstånd. Efter en stund slutade vattnet rinna men droppljudet fanns där. Dropp, dropp, dropp. Efter någon timme slutade ljudet, men i mitt medvetande droppade det fortfarande långt, långt efteråt.

Det ovanstående är faktiskt sant och jag vet fortfarande inte varifrån vattnet kom. Men att ett ljud kan förstärka skräcken och hålla den levande långt efteråt. Är det inte så det är i skräckfilmens värld där otäcka scener förstärks med skrämmande musik. Ofta är det ganska få enkla toner som kryper in genom skinnet och får oss att känna oss lite extra rädda. Som exempel Do dom, Do dom, Do dom, Dodo, Dodo, Dodo, Dodo eller hur man nu uttalar den kanske mest berömda scenen från Hajen där man ser en fena i vattnet och samtidigt hör det monotona ljudet som fastnar som superlim i våra hörselgångar. Eller som klinkandet i Halloween, visst bygger det upp skräckkänslan.

Det kanske blir så i framtiden att när du läser en skräckbok i din Ipad spelas det upp något liten skrämmande musik i bakgrunden till olika scener.

Ett gott råd till ni som är rädda för droppljudet köp inte hus, för ni vet aldrig när droppljudet kan komma och ta er.
Dropp, dropp, dropp