”Memory, prophecy, and fantasy
The past, the future, and the dreaming moment in between
Are all one country, living one immortal day.
To know that is wisdom,
To use it is the Art.”-Clive Barker
Citatet snurrar i mitt huvud när jag går längs Budapests gator en dimmig juldag. Ungerns brokiga historia lever i ståtliga imperiebyggnader och stalinistiska betongklossar. Ödsliga sovjetparadgataor och SS-högkvarter som blivit muséer, men fortfarande andas av terror. Monument över gångna segrar reser sig bredvid minnesstoder över dem som kämpat och förlorat. Nyfascister i parlamentet talar om de farliga judarna och att återskapa storungern, medan folket protesterar på gatorna och guidar besökare bland utrensningarnas minnesmärken.