Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck
Listor är det roligaste som finns. Jag blev inspirerad av Eiras post om De Fem Bästa Böckerna, men saknar självkontrollen att bara välja ut fem böcker. Istället tänker jag berätta om tio böcker som gjort ett stort intryck på mig, Alldeles säkert har de påverkat hur jag skriver – och om vad. Dessa tio böcker är verk jag läser om och om igen, eller bara tar ut ur bokhyllan och läser ett par sidor här och var i. Alla borde läsa dem åtminstone en gång.
Vill du vara den som räddar världen? Jag vill inte det. Jag är trött på storslagna berättelser där huvudpersonen krossar ondska och avgör världens öde. Själv är jag svag för berättelser som pågår i periferin. Folk som drabbas av det som pågår i världen, sveps med i händelserna och har fullt upp med att hantera sitt eget livsöde. De kommer inte rädda världen, de kämpar för att överleva i den.
För journalistik finns det en vanlig kommentar – att alla människor har en historia som är värd att berätta. Detsamma gäller böcker. Det finns ingen historia som är för liten att berätta. Att följa en person i en värld i förändring är fascinerande.
Såg filmen ”Another Earth” häromdagen och den tog mig med storm. Just därför att den stillsamt berättar om två människor som har fullt upp med sina egna trauman samtidigt som en parallell jord upptäckts i närheten av vår jord. Det är inte den parallella jorden som är huvudrollen. Utan människorna.
Nyhetsrapporteringen pågår som en inramning, i förbigående på radio och tv, som ett bakgrundsbrus. Det påverkar folks tankar och funderingar, men inte folks liv i stort. Deras vardag fortsätter trots upptäckten.
Jag vill ha mer av det. Jag vill inte följa den som ska bära världens öde på sina axlar. Istället vill jag veta hur det är att leva i en förändrad värld.
Liten tipslista – böcker som följer de mindre historierna:
Enhet av Ninni Holmqvist
Vägen av Cormac McCarthy
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Syndaflodens år av Margaret Atwood
Never let me go av Kazuo Ishiguro
Staden utan Kvinnor av Madeleine Hessérus
Jag tror egentligen inte att hon är besatt, men hur kan jag veta?
Det började för några veckor sedan, när snöovädret kom. Bussar, tåg och Stockholm slutade fungera. Det tog flera timmar att ta sig hem från jobbet. Plötsligt hände det som jag alltid drömde om som barn, mina barn fick uppleva det som jag aldrig fick. Skolan stängde dagen efter i och med att det var så mycket snö. Så istället för mer jobb så blev det vab på torsdag. Det föll sig så att jag skulle vara hemma med barnen samtidigt som vi hade städning hemma. Det gick inte så bra som jag hade tänkt mig. När tvillingarna såg städerskan så blev de helt hysteriska. Inte bara en gång heller, varje gång hon gick förbi så blev de helt ifrån sig. Tårarna sprutade. Lugnt och sansat försöker jag förklara för dem att det inte är någon fara. Det konstigaste var att båda reagerade precis likadant. Som vuxen försöker man vifta bort det som något barnen fick för sig just den dagen, det blir säkert bättre nästa gång. De kanske är trötta, eller hungriga. Kanske både och? Tänk istället nu att du ser det här spela upp sig på en bioduk. Strax innan de små blir så rädda så förändras bakgrundsmusiken. Den blir illavarslande. [Läs mer…] om Rent logiskt borde jag vara skräckslagen
