Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg Stockholms Undergång var författaren Martin Gunnesson, medlem i skrivarkollektivet Fruktan, som i novellen ”Landhöjning” dokumenterar händelserna runt det hela.
Kort beskrivning ur novellen ”Landhöjning”:
”Vattenytan krusas lätt, och månskärans spegel går i tusen bitar. Olaf spanar ut över den breda fjärden. Han och hans bröder har stått allt tystare på den steniga kullen, ända sedan natten föll. Framför dem tömmer sig den stora sjön i havet. Mellan det norra och det södra landet sticker steniga öar upp ur det stilla strömmande vattnet. Platsen ser perfekt ut att bosätta sig på. Sjön är full av fisk och
i skärgården utanför finns säl i överflöd. De rundhövdade skären är låga och lätta att försvara. Mat och säkerhet, som deras familjer så väl behöver. En plats att leva och växa på. En vacker plats. Men det är något som skaver i Olaf. Det är något med öarna som är annorlunda.”