Idén med datoriserad opinionsbildning går att spåra ända tillbaka till sextiotalet, då västvärldens underrättelsetjänster byggde avancerade hålkortsprogram för att använda i kampen mot kommunismen. De bestod av mekaniska algoritmer som försåg dissidenter i Östeuropa och Latinamerika med propaganda. Dessvärre var den ofta osammanhängande, ibland nästan oläslig. Man misstänkte att Sovjetunionen använde sig av liknande teknologi, eftersom den sovjetiska propagandan ibland var så enfaldig att även övertygade kommunister fann den genant.
Kanske var det detta som inspirerade skaparen till den programkod som skulle släcka all världens datortrafik? Kanske arbetade han själv för en underrättelsetjänst? Det finns en del som talar för den teorin, eftersom ingen har lyckats fastställa upphovsmannens identitet. Datahackers och kriminaltekniker har letat i mer än ett decennium, men för varje spår man har undersökt, har minst två nya misstänkta dykt upp. Det är också möjligt att själva spåren är fabricerade, eftersom ingen av dem pekar åt samma håll. De flesta har börjat förlika sig med tanken på att vi aldrig kommer att få veta. Kanske rörde det sig om ett misstag som upphovsmannen aldrig förstod omfattningen av? Kanske blev personen rik och drog sig undan efter att ha sopat igen sina spår? Kanske är han död sedan länge?
Det man vet med säkerhet är att de första forum som drabbades av koden var några e-postlistor som bara skyddades av enkla spamfilter. Medlemmarna märkte hur flera postningar hade uppenbara likheter med varandra, hur de gång på gång upprepade samma påståenden, även om meningsbyggnad och avsändaradresser skiljde sig åt. De vilda teorier som framfördes var av det slag som varken kunde bevisas eller motbevisas. Däremot retades medlemmarna till vansinne av alla sensationella påståenden och aggressiva påhopp.
