Krubb är resultatet av en skrivövning av Boel Bermann.
Jag känner vibrationerna i känselhåren. De närmat sig. De är många. Klättar upp till övervåningen längst den lodräta väggen och ser ut genom fönstret. De borde inte kunna hitta mig här. Den söndertrasade trappan kommer hindra dem. Det är så jag överlever. Tar mig upp till platser dit få kan nå. Luften fylls av skakningar. Hör dem, gutturala mörka röster. Kan inte se något mer än skepnader. Det sticker fränt i min näsa av deras odörer, lockande och motbjudande samtidigt. Genom kaoset av lukterna uppfattar jag något jag inte känt på länge. Lukten av en hane, en som är som jag eller snarlik. Det finns få som jag. Den gamle sa åt mig att aldrig tänka så. Den gamle betonade alltid att vi alla är människor. Förbättrade människor. Att vi är alla lika och samma, oavsett vad vi fått för gåvor. Jag undrar om den gamle lever än. Hade inte många dagar kvar när jag lämnade arken. Kunde känna det på hans lukt. Hans kropp stank av rötan.
Plötsligt ser jag nattens mörker brytas i vilda och arga färger. En våg av hetta rusar genom luften. Från de där utanför. Kan inte se dem, men jag kan uppfatta deras rörelser. [Läs mer…] om Krubb