Uteserveringen är nästan helt tom. De få som är här håller distans, sitter ensamma eller i par. Solen värmer, brisen från vattnet sveper över mig. Separata bås fyllda av kuddar, palmblad som vajar. Borta vid baren skakar bartendern energiskt en cocktailshaker, som för att hålla sig i rörelse, som för att påminna sig själv om sitt syfte.
Alla här anstränger sig den här vackra sommardagen för att få allt att kännas normalt, vanligt. En helt vanlig dag, en helt vanlig sommar på en uteservering i centrala Stockholm.
Ingen av oss vill tänka på att om det här hade varit en vanlig dag så hade hela uteserveringen varit sprängfylld. Folk hade trängts, skålat, skrattat, dansat tätt tätt intill varandra. Det är ingen vanlig dag. Det är ingen vanlig tid. Jag och alla de andra lever i en katastrof och försöker att låtsas som att den inte har hänt.
Ljusgrå kuddar utslängda över mörka trämöbler. Stora krukor fyllda av yvig grönska. Glatt pulserande sommarhits från högtalarna fyller den heta sommarluften. Men alla människorna som brukade vara här är borta. Försvunna. Över en natt förändrades allt.
*
Sommardagen – textutkast av Boel Bermann
