Att skriva julkalender

Det är dags för oss på Fruktan att börja blogga en smula, och jag börjar med att svara på en fråga som Björn Wennerström ställde om vår julkalender:

”julkalendern var grym. kan ni inte berätta lite om hur ni gjorde? var det en helt öppen historia iom att varje avsnitt var skriven av olika människor?”

Idén att skriva en julkalender slängde jag ur mig på en middag hemma hos Patrick i slutet av oktober. Eftersom vi alla är uppväxta med julkalendrar på tv blev responsen ”Bra idé! Se till att det blir gjort!”. Innan jag hann tänka igenom hur mycket jobb det skulle innebära hade jag lovat att två veckor senare leverera ett fullt synopsis och en plan för hur vi skulle genomföra arbetet. Den första tanken var att vi skulle göra det som en skrivarstafett, där alla i gänget fick de föregående delarna att utgå ifrån och sedan hade fria händer, men vi insåg snart att tiden inte skulle räcka till för det. Vi var tvungna att driva arbetet parallellt. Vi hade i det läget inga tankar på vad den skulle handla om, bara att det skulle göras.

Till en början fanns det nog en del skepsis mot att vi skulle kunna ro detta i land med bara en månads planering. Jag och Malin hade planerat att barrikadera oss en semestervecka i ett hus i skogen och skriva, och vi tog den tiden för att dra upp riktlinjerna. När vi väl satt oss ner med det gick det hela riktigt snabbt. På en eftermiddag hade vi kommit fram till grundstommen. Vi skulle följa tre olika personers öden under julmånaden, där var och en bygger på en av den moderna julens aspekter, den hedniska traditionen, den kristna och den kommersiella familjehögtiden. Vi skrev personbeskrivningar och bakgrund för Tore, Mia och Walter, vi skrev om några bifigurer, och även prologen. Dessutom gjorde vi ett schema för 24 delar, där vi bestämde vem som skrev vad och innehållet beskrevs i en mening.

När alla hade godtagit planen satte vi igång med skrivandet, dryga två veckor innan prologen skulle publiceras. Det blev en ganska skön blandning, där alla hade lagom mycket frihet att hitta på saker. Ganska snart stod det klart att det var ett väldigt stort synkroniseringsarbete som behövdes göras, för att hålla reda på detaljer i historier, se till att saker stämmer överens, och plantera saker som skulle komma att bli viktiga senare i historien. Så aven om de flesta skrev sina delar på egen hand, så hade vi veckoliga möten och pratade ihop oss, och utväxlade hundratals mail. Med tiden blev det mer och mer kollaborativt, vi diskuterade vad varandras delar skulle innehålla. I slutänden var det dock bara 3-4 delar som rejält frångick den ursprungliga planen. Vi var hela tiden bara några dagar före publiceringen, så vi hade alltid kniven på strupen. Det tycks som om vi alla jobbar bäst under press.

Det var väldigt lärorikt att jobba så här. Personligen fick jag upp ögonen för hur kul det kan vara att projektleda ett kreativt arbete med entusiastiska och duktiga människor. Jag tycker att man kan se på resultatet att det var nytt för oss. De första delarna är trevande och har inte riktigt hittat formen än, men tempot ökar senare i berättelsen, när vi alla började se vart vi var på väg, och att det skulle komma att fungera. Skall jag vara kritisk kan jag konstatera att det är en del saker, framför allt i början, som jag skulle vilja göra om en smula, för att få hela berättelsen att fungera bättre. Det kanske blir frågan om en Director’s Cut senare…

Det var kul att se att vissa saker som nu ter sig som centrala element i historien kom upp av en slump. Sedelbunten som Walter hittar var ett infall från Andreas i första delen, och den hade vi först ingen aning om var den kom ifrån eller hur den skulle användas. Men med tiden blev det klart att den skulle bli rätt central för slutet på hans historia.

Det här var fantastiskt roligt att göra, framför allt njuter jag av det kreativa utbytet av idéer. Det kommer fler sammarbetsprojekt framöver, men de lämnar vi till en senare post!