Fruktan har läst Avgrund av Jeff Vandermeer, i översättning av Jan Risheden. Originaltiteln Annihilation kanske är mer bekant ute i scifi-stugorna, då filmen nyligen haft premiär på Netflix.
Här får vi följa den tolfte expeditionen som beger sig in i Område X, där de elva föregående expeditionerna har misslyckats på spektakulära sätt. Någon har begått kollektivt självmord, en annan slutade med att expeditionsmedlemmarna tog livet av varandra. Medlemmar från den elfte expeditionen återvände med märkliga personlighetsförändringar och långt framskriden cancer.
Den tolfte expeditionen består av fyra kvinnor som vi enbart får lära känna genom deras yrkestitlar: psykologen, antroprologen, lantmätaren och biologen.
De färdas genom ett ekosystem som löpt amok, till platser där topografiska och biologiska anomalier har tagit över. De gräver djupare och djupare i områdets mysterier, men svaren de finner genererar bara nya, ännu mer besvärande frågor.
Miljöbeskrivningarna är många och breder ut sig på sida efter sida. Stundtals är de ganska tröttsamma, som när luften beskrivs som ”förbluffande ren” eller växtligheten som ”mustigt grön”. Men när de är som bäst så bildar de en hypnotiskt rytm i texten.
Till bokens stora höjdpunkter hör återblickarna som skildrar relationen mellan huvudpersonen och hennes man. Snacka om ett äktenskap i kris.
För att sammanfatta: det här är en riktigt bra bok. Vi hoppas verkligen att Fria Ligan översätter även de andra böckerna i Southern Reach-trilogin.
