Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

Fruktans blogg

Av Lämna en kommentar

Ur rysaren ”Det som växer”: Harry

Ur rysaren DET SOM VÄXER, ute nu!

”När mannen kommer närmare ser jag att han har på sig lila skidglasögon med gult plastglas, slitna kamouflagebyxor och ett nätlinne som en gång förmodligen varit vitt. Hela hans kropp är krum, förvriden som en åldrig trädstam. Skägget är ovårdat och läpparna spruckna och nariga. Jag kan urskilja ett svagt muttrande, som att han pratar för sig själv. Ett monotont ordflöde där bara enstaka ord bryter igenom.

Jag står blickstilla tills han står precis framför mig, får kväljningar när stanken av intorkat svett slår emot mig. Han viftar med sin nariga hand i en gest, tydligen vill han att jag ska följa efter honom. Men jag rör mig fortfarande inte, allt känns overkligt. En kort stund får jag för mig att han är ännu en hallucination. Som att mitt undermedvetna strider mot mig själv med synvillor som vapen. Mannen får något aggressivt i kroppshållningen när han märker min tvekan.

”Kom med nu. Har du slagit rot? Rötter har vi nog av, de är överallt. Som stjärnor när det är molnigt, oändligt många och helt jävla osynliga. Har du läst i den där reseboken än?”

Jag nickar, litar inte på min röst. Jag försöker möta hans blick bakom skidglasögonen, men ögonen syns knappt genom hinnan av smutsrepor och gul plast.”

”Bra, det var ju där allt fanskap började. Då begriper du väl att vi måste prata om Astor?”

*
Rysaren Det som växer av Boel Bermann & Olle Söderström är en mörk Lovecraft-inspirerad roman med övernaturliga inslag, ute nu på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Länkar:
Storytel
BookBeat
Adlibris

Av Lämna en kommentar

Ur skräckromanen ”Kalldrag”: Ljudet

Utdrag ur skräckromanen KALLDRAG av Markus Sköld.
Ur romanen: Ljudet.

”Ljudet följde med Therese ut ur drömmen – ett avlägset ljud som sakta smög sig in i medvetandet. Järn mot sten. Tålmodiga, regelbundna slag.

John sov djupt på sin sida av sängen. Therese satte sig upp och försökte höra varifrån ljudet kom. Det lät inte som om det kom från övervåningen utan från någon annanstans, som om ljudet fortplantade sig genom väggarna. Det sög till i bröstet. Tänk om det var någon i huset.

Hon öppnade sovrumsdörren och kikade ut i hallen. Varför kunde inte Sara ha valt ett rum på samma våning som dem? En liten nattlampa stod på ett bord utanför deras sovrum. Det fanns en nattlampa nedanför trappan också men den måste ha slocknat. Inget annat än kompakt mörker mötte henne från trappan. Ljudet hade försvunnit men det hade lämnat efter sig en svag doft som påminde om brända tändstickor. Hjärtat bultade medan hon tassade ner några trappsteg och satte sig på huk och kikade runt hörnet. Vardagsrummet var fyllt av långa skuggor och plötsligt kände hon sig väldigt naken i sitt tunna nattlinne. Hon lade ena armen över brösten och fortsatte ner för trappan.

Dörren till Saras rum var stängd. Therese smög fram och tryckte försiktigt ner handtaget och lät dörren glida upp. Nattlampan stod på bordet framför fönstret och Sara låg invirad i täcket och sov. Kattis tittade upp från sin plats vid fotändan av sängen och såg på henne med lysande kattögon. Therese gick fram till sängen och strök Sara över håret. Hon vred sig i sömnen. Therese smög försiktigt ut ur rummet och drog igen dörren bakom sig. Hade hon inbillat sig ljudet? Det kanske bara var rester från en dröm och sedan hade hon skrämt upp sig själv. Therese tände nattlampan och smög upp för trappan igen.

När hon närmade sig övervåningen kände hon en svag doft i luften. Inte doften av tändstickor som hon känt tidigare utan något annat. Sött, och lite som parfym. Men det fanns något i den som hon kände igen. Hon drog in luft genom näsan och höll andan. Doften påminde henne om bananer. Lika plötsligt som den hade uppstått försvann den. Therese huttrade till och drog händerna längs överarmarna.

Hon smög tillbaka mot sovrummet. Adrenalinet hade sjunkit undan och hon kände sig dåsig. Hon drog täcket hela vägen upp till hakan och slöt ögonen. Sömnen var på väg och den sköna slummern närmade sig när hon hörde ett ljud. Hon öppnade ögonen. Det var inte samma ljud som hon hört tidigare utan att något annat. Ett bekant ljud. Det tog några sekunder innan hon kunde placera det, men när hon gjorde det spärrade hon upp ögonen och kände hur de kalla kårarna kom krypande igen. Det var ljudet från dörren till sovrummet som öppnades.

Therese tittade upp mot dörren och såg att den stod på glänt. Visst hade hon stängt den när hon kom tillbaka? John sov fortfarande i samma position. Therese satte sig upp i sängen. Då såg hon honom.

Vid fotändan stod samma man som hon sett bakom huset, med ålderdomliga kläder och en gruvhacka i handen. Han stirrade på henne.

Therese knep ihop ögonen, skrek och skakade på huvudet tills hon kände händer som grep runt hennes axlar.

”Therese! Det är jag! Vad är det?”

Hon lade armarna runt halsen på John och kramade hårt medan hon tvingade sig att öppna ögonen och titta mot sängens fotända. Mannen var borta.

”Vart tog han vägen?”

”Vem?”

”Det stod nån vid fotändan av sängen, han …”

John skakade på huvudet.

”Det är ingen här. Du måste ha drömt.”

Skräckromanen KALLDRAG av Markus Sköld finns på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Läs skräckromanen ”Kalldrag”
Storytel: https://www.storytel.com/se/sv/books/64421-Kalldrag
Bookbeat: https://www.bookbeat.se/bok/kalldrag-23370
Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/kalldrag-9789176970065

Om författaren Markus Sköld:

Markus Sköld, bosatt i Stockholm, debuterade som författare med skräckromanen Där ute i mörkret. Debuten följdes upp med den kritikerrosade skräckromanen Kalldrag och han är nu aktuell med romanen Skuggfödd.

Han har också skrivit för ljud och har då medverkat i Creepypodden med novellen Bäck-Anders Stuga och med skräckantologin Mörk Framtid för Storytel. Dessutom har han medverkat i ett antal utgivna novellantologier, däribland Zonen vi ärvde, På denna grund, 13 svarta sagor om superskurkar, 13 svarta sagor om superhjältar, Maskinblod 2, Maskinblod 3 och Mörkerseende.

Vid sidan av skrivandet hörs han regelbundet i författarpodcasten FantastiskPodd.se och är medlem i författarkollektivet Fruktan.

Twitter: http://twitter.com/mskold
Instagram: http://instagram.com/markusskold
Facebook: www.facebook.com/MarkusSkoldAuthor

Av Lämna en kommentar

Ur rysaren ”Det som växer”: Flugorna

Ur rysaren DET SOM VÄXER: Flugorna

”Jag hör ljudet innan jag förstår vad det är jag ser. Surrandet i rummet är bedövande. Fönstret är täckt av flugor. De myllrar och kravlar över varandra som en enda svart kropp i rörelse. En levande massa av stora ögon, vibrerande vingar och nålstunna ben. Jag har aldrig sett något liknande.

Det tar emot bara att närma sig dem, men jag är tvungen. Det måste bero på att huset har stått tomt länge, intalar jag mig själv. Saker har vaknat till liv av värmen i huset, nu när jag kommit hit. Jag närmar mig sammanbitet det stora fönstret och för motvilligt handen genom den kravlande massan. Med ryckiga rörelser fumlar jag efter fönsterhaken, försöker att inte tänka på vad det är som slår mot min hand.

Till slut lyckas jag smälla upp fönstret. Som en enda kropp flyger de ut i den mörknande höstkvällen. Jag drar igen det tröga fönstret med alldeles för mycket kraft, det hörs en skarp smäll i tystnaden efter insekterna. Andas djupt och upprepar för mig själv att de bara vaknade till av värmen i huset, inget annat.

Jag tvingar mig själv att inte undra över varför så många var i just det här rummet.

*
Rysaren Det som växer av Boel Bermann & Olle Söderström är en mörk Lovecraft-inspirerad spänningsroman med övernaturliga inslag, ute nu på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Länkar:
Storytel
BookBeat
Adlibris

Av Lämna en kommentar

Ur skräckromanen ”Där ute i mörkret”: Jakt

Utdrag ur skräckromanen DÄR UTE I MÖRKRET av Markus Sköld.
Ur romanen: Jakt.

”Fullmånen steg upp över träden. Yngve ställde ner älgstudsaren i gruset och lutade pipan mot benet. Han hade lovat Gunilla att komma hem i tid ikväll. Nu var klockan redan nio och han hade fullständigt tappat spåret efter älgen. Magen kurrade när han tänkte på maten där hemma som med all säkerhet redan var kall.

Han tog fram snusdosan och bakade en snus som han lade in under läppen. Som viltvårdare var det hans ansvar att spåra den skadeskjutna älgen men den här gången kändes det som om han höll på att gå bet.

Veckan hade ju börjat så bra. Några jägare från södra Norrland hade kommit till Mossfors. Han hade betraktat dem med viss tveksamhet, men påmint sig själv att det var bra för bygden. Utan turister skulle Mossfors inte överleva. Som tur var hade det visat sig att de nya jägarna var riktigt duktiga. De hade fällt två älgar under veckan. Rena fina skott som sänkte djuren direkt. Men idag, sista dagen, hade en av dem satt ett skott i ändan på en älgtjur som gav sig av rakt in i skogen.

De hade erbjudit sig att spåra älgen själva, men Yngve hade insisterat på att göra det själv. Något han nu ångrade. Benen var stela och ryggen värkte. Och trots att han vuxit upp i de här skogarna kände han inte igen sig.

En grusväg sträckte ut sig framför honom. Den ledde antingen upp mot berget eller till någon av de många gruvarbetarstugorna som låg utspridda lite överallt i skogarna. Yngve sträckte på sig och suckade. Axlarna värkte av gevärets tyngd. Han borde gå hem, även om det tog emot att ge upp. Frågan var bara åt vilket håll han skulle gå. Han hade informerat många nykomlingar hur de skulle göra om de gick vilse i skogarna – om de hittade en väg så skulle de följa den. Vägar leder alltid någonstans. Han spanade åt båda hållen längs vägen. Den sluttade uppåt åt höger, så han bestämde sig för att gå till vänster – ner för berget.

Ett ljud inifrån skogen fick honom att stanna till och lyssna. Månskenet lyste upp vägen, men inne bland träden var det nästan helt mörkt. Han lyfte geväret och svepte fram och tillbaka medan han kikade i kikarsiktet. Det hjälpte inte. Träd och stenar kastade skuggor kors och tvärs och varje skugga kunde dölja en älg eller något annat djur. Han närmade sig skogsbrynet med ögon och öron på helspänn. Om det var älgen borde den vara uttröttad vid det här laget, men det fanns alltid en risk att den hade krafter kvar till ett sista flyktförsök. Det kunde också vara något annat som rörde sig där inne. Det fanns gott om björn i trakten och han ville varken skrämma iväg älgen eller locka till sig en björn.

Skogsmarken var täckt av mossa, barr och kvistar. Han satte ner foten försiktigt för att inte ge några ljud ifrån sig. Hjärtat slog snabbare. Med geväret redo sjönk han ner på huk och lyssnade. Skogen var helt tyst. Det enda som hördes var hans egna andetag.

Han reste sig upp och trevade med foten för att hitta ett ställe att sätta ner den. En kvist knakade till som ett pistolskott i den tysta skogen och han svor för sig själv. Längre in i skogen rörde sig en skepnad mellan två träd och försvann igen. Det gick så fort att han knappt hann se vad det var, men någon älg var det inte. Så vitt han kunde se gick det på två ben. Kunde det vara en människa? Men vem skulle smyga runt i skogen så här dags?

”Hallå. Är det nån där?”

Inget svar. Yngve svalde och tog ett steg bakåt. Skepnaden var alldeles för stor för att vara en människa. Kanske var det en björn? En stor björn. Men björnar gick inte runt på två ben.

Han hade spenderat större delen av sitt liv i skogen och visste när naturen blev farlig. Han kunde känna i skelettet när det var dags att vända eller ett djur var på väg att anfalla. Med geväret redo backade han ut mot vägen och knäckte ytterligare några kvistar. Han andades tungt och kände en droppe svett rinna ner över tinningen.

Morrandet började svagt men ökade i styrka. Yngve svalde. Hjärtat slog så hårt att det gjorde ont. Skuggorna rörde sig bland träden och han såg ett par gula ögon som stirrade på honom. De sjönk längre ner mot marken och en skepnad bröt sig loss, kröp mot honom.

Yngve höjde geväret. Kikarsiktet förstorade allting och förändrade bilden framför honom. Skepnaden var försvunnen. Andningen stockade sig i halsen. Några svep fram och tillbaka med geväret, men det gick inte att få korn på varelsen. Han sänkte geväret och såg sig om. Den var borta.

Han tog några snubblande steg ut på grusvägen och började springa. Efter ungefär hundra meter högg krampen honom i sidan och han var tvungen att sakta ner och gå istället. Blodsmak spred sig i munnen, som om han hade tuggat på aluminiumfolie.

Någonting rörde sig i ögonvrån. Han snodde runt med geväret redo. Ingenting där, men han hörde återigen morrandet. En rörelse, lite längre fram i skogen och han vände sig mot den.

Yngve höjde geväret och osäkrade. Nästa gång han såg en skymt av den tänkte han skjuta, vad det än var för något. Händerna darrade. Han andades djupt några gånger, men händerna fortsatte skaka. Han svalde igen. Såg han inte en rörelse där borta mellan träden? Han tog ett steg åt sidan, höjde geväret och siktade. Det kunde vara en sten, eller så var det varelsen. Han slöt fingret runt avtryckaren och då hörde han morrandet igen, precis bakom honom. Han slickade sig om läpparna och tog spjärn. Morrandet ökade till ett vrål samtidigt som Yngve snodde runt.”

Skräckromanen Där ute i mörkret av Markus Sköld finns på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Läs den här:
Storytel: https://www.storytel.com/se/sv/books/764979-Där-ute-i-mörkret
Bookbeat: https://www.bookbeat.se/bok/dar-ute-i-morkret-117076
Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/dar-ute-i-morkret-9789198411812

Om författaren Markus Sköld:

Markus Sköld, bosatt i Stockholm, debuterade som författare med skräckromanen Där ute i mörkret. Debuten följdes upp med den kritikerrosade skräckromanen Kalldrag och han är nu aktuell med romanen Skuggfödd.

Han har också skrivit för ljud och har då medverkat i Creepypodden med novellen Bäck-Anders Stuga och med skräckantologin Mörk Framtid för Storytel. Dessutom har han medverkat i ett antal utgivna novellantologier, däribland Zonen vi ärvde, På denna grund, 13 svarta sagor om superskurkar, 13 svarta sagor om superhjältar, Maskinblod 2, Maskinblod 3 och Mörkerseende.

Vid sidan av skrivandet hörs han regelbundet i författarpodcasten FantastiskPodd.se och är medlem i författarkollektivet Fruktan.

Twitter: http://twitter.com/mskold
Instagram: http://instagram.com/markusskold
Facebook: www.facebook.com/MarkusSkoldAuthor

Av Lämna en kommentar

Ur rysaren ”Det som växer”: Insekterna

Ur rysaren DET SOM VÄXER: Insekterna

”Halvvägs ner för trappan hör jag henne skrika till. Ett skärande skrik. Jag springer snabbt tillbaka och sliter upp badrumsdörren, försöker förstå vad som har hänt. Ulrika står fortfarande på stegen och klamrar i den bortskruvade fläkten med ena handen och med den andra drar hon handen genom sitt ljusa hår om och om igen. Svarta korn faller från det ljusa håret och singlar ner mot golvet. Hennes ansikte är blekt och ögonen vidöppna. Jag förstår inte vad som är fel.
”Vad hände? Är du okej?”
Hon nickar och sväljer.
”Det fanns bara mer än jag hade förväntat mig däruppe, fick det över mig” säger hon och ser ner mot golvet. Jag följer hennes blick. Badrumsgolvets vita kakel är täckt av hundratals skalbaggar, de måste ha vällt fram ur hålet bakom fläkten. Döda, svarta små skalbaggar i drivor. Ulrika harklar sig och verkar försöka återfå fattningen.
”Förklarar väl tejpen, antar jag. Någon som inte orkat ta tag i problemet utan bara tejpade för och hoppades att de skulle självdö där inne.”
Jag ser ner i golvet igen, har svårt att släppa insekterna med blicken. Som att de ska börja röra sig, kravla över golvet som en mörk, levande skugga. Men allt det svarta på golvet ligger stilla och orörligt.

*
Rysaren Det som växer av Boel Bermann & Olle Söderström är en mörk Lovecraft-inspirerad spänningsroman med övernaturliga inslag, ute nu på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Länkar:
Storytel
BookBeat
Adlibris

Av Lämna en kommentar

Tony talk #2:

”Nog för att jag också har stoppat i mig en del skit genom åren”, säger Tony som svar på en fråga som ingen ställt. ”Men nu är det slut med det. Jag dricker inte ens kaffe längre. Det enda jag unnar mig är kött och broccoli. Visste du att man kan äta hur mycket broccoli som helst utan att gå upp i vikt? Jag har alltid minst tio kilo i frysen. Perfekt om man blir hungrig på kvällen. Den ska helst vara ångkokt, förstås.”

Vill du läsa fler kloka och tänkvärda visdomsord från vaktchefen Tony? Köp boken!

https://www.sfbok.se/produkt/kottmarknad-214324

https://www.adlibris.com/se/bok/kottmarknad-9789189115149

Av Lämna en kommentar

Ur skräckromanen ”Skuggfödd”: Ensam

Utdrag ur skräckromanen SKUGGFÖDD av Markus Sköld.
Ur romanen: Ensam.

”Skuggorna runt gatlyktan rörde sig. Patrick ”Pricken” Persson kliade sig i skäggstubben medan han stirrade ut genom fönstret. Det var andra gången den här kvällen som han hade sett något där ute. Först hade han trott att det var en granne, men nu var han inte lika säker.

Portarna fjorton, sexton och arton var redan tömda, och känslan av spökstad blev mer och mer påtaglig. Det var tyst. Ingen som skrek eller bråkade.

Flyttbilarna hade avlöst varandra utanför porten den senaste veckan och han visste inte hur många som var kvar i trapphuset. Kanske var det bara han.

Att bråka med kommunen hade lönat sig. Han skulle få en betydligt bättre ersättningslägenhet än den de först erbjudit honom, men priset var att han skulle bli tvungen att vänta. Beskedet om när flyttfirman skulle komma satt på kylskåpsdörren med en magnet. Två veckor till i den här lägenheten. Han tittade upp mot taket och lyssnade. Det var svårt att vänja sig vid tystnaden. Jyrki – fyllefinnen från våningen ovanför – brukade alltid väsnas, spela finsk dansbandsmusik och slå i väggarna när han drack. Kanske hade han redan flyttat. Eller så var han så drängfull så att han hade somnat.

Det skramlade till från ventilationen. Ljuden hade börjat i takt med att folk flyttade ut. Han satte sig upp i soffan och lyssnade. En serie avlägset skramlande knatter ekade in i lägenheten genom ventilationsgallret uppe vid taket. Som om någon tappat ner något i ventilationsschaktet. Eller som om någon kröp omkring där inne.

Det var ingen idé att ringa om det. Kommunen gjorde bara precis så mycket som krävdes enligt lagen, och skrammel i ventilationen skulle knappast orsaka några utryckningar nu när huset ändå skulle rivas.

Skuggorna vid trädet var tillbaka. Det kändes som om de såg på honom. Han andades tungt och ruskade av sig en rysning som kilade över ryggraden. Utan att släppa skuggorna med blicken skyndade han sig bort till dörren för att dubbelkolla att den var låst.

Bara en gång hade han glömt att låsa ytterdörren. Det var när han nyss hade flyttat in. Jyrki hade tagit fel på våning, ramlat in i lägenheten, trott att Pricken brutit sig in och viftat med kniv. Sedan dess hade han aldrig missat att låsa dörren. Inte heller den här gången.

Han gick tillbaka till fönstret. Bara två veckor kvar, tänkte han. Två veckor.

Skuggorna rörde sig över gräset. Det gick bara att se svaga skiftningar i mörkret, men han visste. Det var en skugga som rörde sig av sig självt där ute, alldeles intill gatlyktans sken, som om den inte riktigt vågade sig in i ljuset men ändå var fascinerat av det. Pricken stirrade ut i mörkret. Skuggorna stirrade tillbaka på honom. De visste precis var han var.”

Skräckromanen SKUGGFÖDD av Markus Sköld finns på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Läs skräckromanen ”Skuggfödd”
Skuggfödd: https://www.storytel.com/se/sv/books/1193023-Skuggfödd
Bookbeat: https://www.bookbeat.se/bok/skuggfodd-173364
Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/skuggfodd-9788726374698

Om författaren Markus Sköld:

Markus Sköld, bosatt i Stockholm, debuterade som författare med skräckromanen Där ute i mörkret. Debuten följdes upp med den kritikerrosade skräckromanen Kalldrag och han är nu aktuell med romanen Skuggfödd.

Han har också skrivit för ljud och har då medverkat i Creepypodden med novellen Bäck-Anders Stuga och med skräckantologin Mörk Framtid för Storytel. Dessutom har han medverkat i ett antal utgivna novellantologier, däribland Zonen vi ärvde, På denna grund, 13 svarta sagor om superskurkar, 13 svarta sagor om superhjältar, Maskinblod 2, Maskinblod 3 och Mörkerseende.

Vid sidan av skrivandet hörs han regelbundet i författarpodcasten FantastiskPodd.se och är medlem i författarkollektivet Fruktan.

Twitter: http://twitter.com/mskold
Instagram: http://instagram.com/markusskold
Facebook: www.facebook.com/MarkusSkoldAuthor

Av Lämna en kommentar

Ur rysaren ”Det som växer”: Ovädret

Ur rysaren DET SOM VÄXER: Ovädret

”Så sänker sig en svärta över landskapet, världen faller i skuggor. Gråa moln tornar upp sig över himlen. Jag vänder mig om för att återvända till huset.

Medan jag går uppför backen förändras ljuset ännu mer, jag ser upp mot himlen. Det ser ut som att de svarta molnen samlas precis ovanför mig. Becksvarta rör de sig i en virvel samtidigt som en våg av mörka moln väller fram. Bara ett ögonblick senare börjar regnet forsa ner. Det är som att himlen slits sönder. Intensivt ljussken lyser upp landskapet. Blixtar skär igenom himlen som ett luftanfall, åskmullret är öronbedövande.

Jag borde springa mot huset för att söka skydd, men istället stannar jag. Himlen ser inte ut som jag någonsin sett den tidigare. Det ser ut som om något öppnas, som att något sträcks ut.

Jag står som fastfrusen med blicken fäst på himlafenomenet. Luften är fylld av ett hårt vinddrag och sikten skyms av det massiva skyfallet. Jag kan inte ta in det som utspelar sig ovan mig. Det är som att inget av det som sker framför mina ögon är på riktigt. En skarp blixt lyser upp himlen och får mig att vakna ur paralyseringen.”

*
Rysaren Det som växer av Boel Bermann & Olle Söderström är en mörk Lovecraft-inspirerad spänningsroman med övernaturliga inslag, ute nu på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Länkar:
Storytel
BookBeat
Adlibris

Om romanen Det som växer:

Mardrömmarna vill inte lämna Mirjam ifred. Nyligen var hon en hyllad författare men sedan kom sammanbrottet och tillvaron rämnade. Nu kan hon inte kan sluta tänka på dagen när Astor Paléus försvann. Ingen vet att hon var där när det hände. Ingen vet att hon är den mytomspunne författarens barnbarn.⁠

I ett försök att gå vidare återvänder Mirjam till sin farfars hus. Hon är trasig och härjad, men fast besluten att skriva en bok om honom och konfrontera sina minnen från barndomssommaren i huset.⁠

Men snart känner hon att något är fel. Byborna verkar besatta av Astor och själv känner hon sig ständigt iakttagen. Att vara isolerad i det öde huset tär på Mirjam. Är det hon upplever faktiskt verkligt eller närmar hon sig ännu ett sammanbrott? Det är nu den verkliga mardrömmen börjar.⁠

Av Lämna en kommentar

Ur skräckromanen ”Kalldrag”: Källaren

Utdrag ur skräckromanen KALLDRAG av Markus Sköld.
Ur romanen: Källaren.

”Therese vek ihop flyttkartongen och lutade den mot väggen bredvid källardörren. Det kröp i skinnet när hon tänkte på den smala trappan ner till källaren, ner i underjorden. Det fanns inga fönster där nere.

John fick bära ner den när han kom in.

Therese satte sig i en av fåtöljerna och tog upp en tidning. Hon sneglade på kartongen och bet sig i läppen. Att bära ner den i källaren var det sista, sedan skulle allt vara på plats. Snart skulle hon vara ensam i huset. Vardagen i Gränshammar närmade sig. John hade jobbet och Sara hade förskolan, men vad skulle hon själv göra? Inget jobb, inga projekt. Hennes enda ansvar skulle vara huset.

Hon reste sig, gick fram till källardörren och öppnade den. Det skarpa höstljuset bakom henne lyste bara upp en del av trappan och hennes silhuett i dörröppningen kastade en skugga som svaldes av mörkret några trappsteg ner. Hon trevade med handen innanför dörren och letade efter strömbrytaren. Det var en äldre modell, en sådan som man vred på för att tända. Lamporna blinkade några gånger innan strömbrytaren var i rätt läge. Hon drog ett djupt andetag och tog kartongen under armen.

Det knakade i trappan när hon satte ner foten. Hon kastade en blick bakåt och gick sedan snabbt ner för trappan. Lika bra att få det överstökat.

Det satt ett proppskåp på väggen vid foten av trappan. Therese hejdade sig några sekunder. Hon strök händerna över håren som ställt sig upp på armarna innan hon klev ner från sista trappsteget och satte sin nakna fot på det kalla betonggolvet.

Hon rättade till kartongen under armen och tassade vidare genom korridoren som ledde in i källaren.

En tavla satt på väggen där korridoren svängde. Det var ett svartvitt foto av huset, förmodligen taget när det var nybyggt. Ramen var skavd på ena sidan, som om den legat inklämd någonstans. Det stod någon i skogsbrynet precis i utkanten av fotot. Uppenbarligen någon som inte skulle ha varit med på bilden. Therese lutade sig närmare, men bilden var gammal och suddig och den lilla skärpa som fanns låg på huset. Det gick inte att se mer än en otydlig skepnad. Trots det kändes det som om den stirrade rakt på henne.

Therese ryste till och lyfte omväxlande på fötterna för att undvika kylan. Varför skulle någon sätta upp något på väggarna här nere? Hade någon bott i källaren? Vem skulle vilja det?

Lamporna blinkade till. Therese höll andan och hjärtat bultade. Hon såg sig omkring. Det måste vara glapp i strömbrytaren.

Hon skyndade vidare, följde korridoren förbi tavlan och kom ut i ett större rum. I bortre änden fanns ett prång där husets värmepanna en gång stått. Förmodligen hade den och all tillhörande utrustning monterats bort när de drog in fjärrvärmen. Den hade lämnat oregelbundna skrymslen efter sig som egentligen inte passade till någonting.

Lamporna blinkade till, men fortsatte att lysa. En kall droppe svett rann från armhålan och ner längs sidan av kroppen. Hon andades tungt. Resten av flyttkartongerna stod i hörnet där John hade ställt dem. Therese lutade sin kartong mot de andra och skyndade tillbaka mot trappan.

En smäll ekade genom källaren. Dörren hade slagit igen. Det fräste till från lamporna och ett ögonblick senare slocknade de.

Mörkret sveptes runt henne som en kompakt slöja och fick det att snurra i huvudet så att hon inte längre visste åt vilket håll trappan låg. Therese blinkade i mörkret. Det var som att få en ögonbindel för ögonen. Hon kunde inte röra sig. Någonstans hördes ett svagt prasslande ljud, som om någon bläddrade i en tidning. Hon stod orörlig och lyssnade till sina egna andetag. Armarna skakade och drog snart med sig resten av kroppen. Det lät som om det prasslande ljudet rörde sig runt henne – som ett rovdjur som cirklade runt sitt byte.”

Skräckromanen KALLDRAG av Markus Sköld finns på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.

Läs skräckromanen ”Kalldrag”
Storytel: https://www.storytel.com/se/sv/books/64421-Kalldrag
Bookbeat: https://www.bookbeat.se/bok/kalldrag-23370
Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/kalldrag-9789176970065

Om författaren Markus Sköld:

Markus Sköld, bosatt i Stockholm, debuterade som författare med skräckromanen Där ute i mörkret. Debuten följdes upp med den kritikerrosade skräckromanen Kalldrag och han är nu aktuell med romanen Skuggfödd.

Han har också skrivit för ljud och har då medverkat i Creepypodden med novellen Bäck-Anders Stuga och med skräckantologin Mörk Framtid för Storytel. Dessutom har han medverkat i ett antal utgivna novellantologier, däribland Zonen vi ärvde, På denna grund, 13 svarta sagor om superskurkar, 13 svarta sagor om superhjältar, Maskinblod 2, Maskinblod 3 och Mörkerseende.

Vid sidan av skrivandet hörs han regelbundet i författarpodcasten FantastiskPodd.se och är medlem i författarkollektivet Fruktan.

Twitter: http://twitter.com/mskold
Instagram: http://instagram.com/markusskold
Facebook: www.facebook.com/MarkusSkoldAuthor