Genre: Sci-fi
Tid: 20 minuter
Tema: Byte av värd
Krav: Hela handlingen skulle äga rum inom en max 5 minuters tidsrymd.
Ord som ska inkluderas i texten:
Transformation, antibakteriell, svart hål, slem/plasma, magnet, gravitation
En del av dem
Hon pressar långsamt in händerna genom den antibakteriella plasman och djupare in. Undviker hastiga rörelser som kan avbryta transformationen. Samtidigt skakar hennes händer, trots att hon försöker behärska sig. Tiden håller på att rinna ut, processen måste genomföras nu.
Hon är skräckslagen. Genom den trögflytande, grumliga plasman kan hon se sina händer börja omvandlas. Drar ett djupt, darrande andetag och fortsätter att långsamt pressa in armarna. Plasman täcker henne ända upp till armbågarna. Ljummen, pulserande plasma. Den ångar ut i det kyliga laboratoriet, ett stickande moln av dimma slår emot hennes ansikte. Hon vet att det här är hennes enda chans till överlevnad. Men hon tar steget motvilligt. Vill inte förvandlas till en av dem. Men skeppet kommer närmare det svarta hålet varje sekund.
Hon drar ett djupt andetag. Fast hon inte borde. Fast hon vet att hon inte får ha allt det där syret i lungorna när hon genomgår transformationen. Tvingar sig att andas ut och tömma lungorna och kämpar för att inte dra in ett nytt andetag. Blundar och pressar in hela kroppen. Omsluts av den levande, organiska och pulserande massan.
Hon trodde att det skulle kännas som att drunkna. Slår upp ögonen i massan och känner den välla mot hennes ögonglover. Håller andan så länge hon kan, tills kroppen skriker efter syre. Till slut andas hon ut. Och in. Andas plasma. Trögflytande rinner det ner i lungorna, men paniken infinner sig aldrig. Hemmes kropp omformas omedelbart vid kontakten med massan. Varje del av hennes mänskliga celler kommer att ha brutits ner och byggs upp inom bara några minuter. Bygga upp de tjocka, skyddande hudlagren. Bygga upp förmågan att andas kväve. Ge hennes kropp beredskapen att hantera flera hundra minusgrader och massiv strålning.
Den enda närliggande planet hon nå med nödkapseln är deras. Skeppet har redan börjat skaka av gravitationen från det svarta hålet som drar inåt starkare och starkare. Nödkapseln ska kunna slita sig loss från gravitationen och nå planeten enligt beräkningarna. Även om kapseln kommer att splittras eller explodera så ska hennes nya kropp överleva det. Deär överlevare. Varelserna och deras värdar. Hon har kämpat emot dem så länge, forskat i deeras icke-existerande svagheter, försökt hitta vägar att bryta igenom deras försvar. Och nu är de hennes räddning. Att bli en av dem. Och ta över deras värdar. Denna levande massa av parasiter som lever i symbios. Ömsesidigt beroende.
Skeppet skakar och rister. Mörkret omsluter allt, hon kan se det sänka sig utanför den genomskinliga fyrkanten hon står i som är deras förvaring. Hon har svårt att behålla sig själv, tankarna formar orden vi och oss. Hon är inte den hon var längre. Hon är dem. Den hon en gång var kommer hon aldrig kunna återgå till igen. Hon är inte mer. De är en enhet.
