Jag älskar att handla böcker utan att lämna mitt sovrum. Visst är det trist att behöva vänta ett par dagar innan de trillar ner i brevlådan, men att slippa masa sig iväg till en bokhandel där boken kostar upp till dubbelt så mycket – om den ens finns där – är värt det flera gånger om. Jag köper säkert 80% av all min litteratur på internetbokhandlar eller -antikvariat nu för tiden. 19% är kindletexter eller serietidningar till ipadden. Den resterande procenten är däremot impulsköp av en viss sort och för den sorten krävs det att jag går till en riktigt affär, på en riktig gata, i en riktig stad. De är inköp av samma sort jag gjorde när jag gick till skivaffärer innan CD:n kom och förstörde allting och de går till ungefär så här: Jag vandrar till synes planlöst omkring i en bokhandel och rycker ut böcker på måfå från hyllorna. Sedan sker två test i mycket snabb följd på varandra.
- Tillhör boken en genre jag gillar?
- Och det här är det viktigaste: Är omslaget skitsnyggt?
Passerar den testen är oddsen överhängande goda att jag tar med boken till kassan och sen hem.
Hur länge sen är det sedan du köpte en bok bara för att omslaget är skitsnyggt? Jag har inte gjort det på över två år (eller det kanske är tre – jag minns inte), men jag minns exakt vilken bok det var jag köpte. Nick Harkaways The Gone-Away World. Det råkar händelsevis också vara den bok som ha givit mig mest av alla jag läst de senaste åren. En bok jag ofta tar fram ur hyllan och läser om stycken i. Jag hade aldrig hört talas om den. Inte heller om Nick Harkaway. Om jag inte släntrat förbi just den där bokhyllan, i just den där bokhandeln under Londonsemestern just det året hade jag med största sannolikhet förblivit ovetande om den.
Vilket för mig till den fråga jag vill ställa idag. Är bokomslag viktiga nuförtiden? Åtminstone jag baserar de flesta av mina inköp på de geniusliknande tjänster som Amazon och andra nätaffärer tillgodoser. Om du gillar bok X, så tror vi att du också gillar bok Y. Ofta träffar dessa rekommendationer helt fel, men de leder en ofta vidare. Efter ett par klick i en sån rekommendationskedja hittar du säkert ett alster som faktiskt verkar intressant på riktigt. Och då är omslaget ganska ointressant, eller hur? Det kommer antagligen inte vara vikten som tippar vågen åt ett köp eller inte.
Det är ju synd förstås. Det finns bokomslag som är helt perfekta, som så tydligt speglar bokens innehåll. Det är speciellt viktigt i scifi och fantasygenren. De ger läsaren en ram att tolka författarens fantasier i.
Å andra sidan: Hade jag sett, eller tänkt på, omslagen till Peter Hamiltons Night’s Dawn-trilogi hade jag aldrig någonsin, inte ens under hot om våld, köpt de böckerna. Och om jag inte hade hört talas om I am Legend innan jag köpte den och bara hade omslaget från SF Masterworks-serien att gå på, hade jag skrattat föraktfullt och slängt tillbaka den till hyllan.
Nog tjatat. Trilla in i en bokhandel nästa gång ni är ute på stan, hitta en hylla på måfå och ta med er en bok därifrån. Det kan vara er favoritbok som döljer sig bakom det där skitsnygga omslaget. Ni vet aldrig. Och om ni inte orkar leta så tipsar jag om Harkaways nya bok Angelmaker, som både är skitbra och har ett snyggt omslag. Igen.
