Jag är inte alltid en organiserad människa. På jobbet försöker jag vara det. Privat är jag ganska usel. Det är skönt att inte styra upp saker i överkant. När det gäller skrivandet har jag däremot märkt att om jag inte ger mig själv regler och ramar så händer ingenting. Det är inte så att inspirationen saknas. Det finns bara för mycket att göra. För många trådar att rycka i.
Jag har en process som jag följer ganska slavisk. Den har växt fram organiskt och kommer säkert att ändras ännu mer med tiden. Det går till ungefär så här:
Efter att jag fått min idé, kanske skrivit ned några få ord om den i en anteckningsbok och låtit den mogna i allt från ett par dagar till ett par veckor, så sätter jag mig vid datorn och öppnar Scrivener.
Sen plottar jag ut storyn i grova drag. Från början till slut. Scen för scen. Det här gör jag i Scriveners korkbräda, där jag enkelt kan flytta runt eller lägga till scener och få dem i den ordning jag vill ha dem. Varje scen beskrivs i korta meningar. Ibland ganska många.
När jag är nöjd med strukturen börjar jag skriva. Från första scenen och framåt. Innan jag vet hur berättelsen ska sluta skriver jag inte ett ord löptext. När jag skriver scenerna dyker förstås nya tankar och idéer upp. De förs in i planeringen så fort jag skrivit klart den aktuella scenen. Det är väldigt sällan en berättelse blir exakt som jag trodde när jag började skriva.
Jag vet att många andra inte vet var berättelserna ska sluta när de börjar. Jag har själv försökt skriva så. Det går alltid åt helvete.
I somras gav jag mig själv ytterligare en regel: Jag måste skriva minst en sida om dagen. Om det av någon anledning inte blir så, så måste jag skriva minst sju sidor i veckan. Det är en realistisk uppskattning på vad jag kan göra på en vecka, om man tänker på att jag ska hinna med att jobba heltid och vara med familjen också. Det har gått sådär med den här regeln. Men sen i julas har jag faktiskt följt den till punkt och pricka. Hurra för mig.
Och på tal om det… just nu håller jag på med en ny novell. Den är ganska speciell för mig eftersom jag verkligen vill att läsaren ska tycka om huvudpersonen. Ingen har heller dött på ett våldsamt och blodigt sätt, som de ofta brukar göra efter ett par sidor när jag skriver. Jag har bara den sista scenen kvar. Den är ungefär tre sidor lång. Tror jag. Jag vet precis vad som ska hända och när. Nu ska jag bara skriva de där sista sidorna. Jag måste, för resten av Fruktangänget förväntar sig att de ska levereras den 14:e.
Deadlines är bra. Jag hatar att missa deadlines. De är nog ärligt talat den bästa ramen jag kan ha att hålla mig inom.
