[Fruktan – gemensam skrivövning: En svart trenchcoat]
Han hade alltid velat ha en svart trenchcoat av läder. Sliten och ärrad, som ur en gammal noir-film. Stått i så många otaliga timmar, prövat dem och försökt hitta rätt. Så många jackor han släpat hem, men han har aldrig lyckats hitta den perfekta jackan. Alla har haft nåt fel. Så hittade han en. Liggandes slängd över en bänk i parken när han gick hemåt i kvällsmörkret. Han hade inte tänkt ta den, inte egentligen, intalade han sig själv. Bara prova den, se hur den satt. Men när den kom på satt den helt perfekt. Han kunde inte motstå. Tog motvilligt av den och bar den över armen.
Men så snart han kom innanför dörren tog han på sig den igen. Som att den var gjord för honom. Han lät händerna sjunka ner djupt i fickorna, hoppades att han inte skulle hitta något bevis på vem den tillhörde…
Smärtan var ilande, skar igenom allt. Han skrek högt och slet upp handen. Ett ilsket rött märke, svullen hud. Handen blödde kraftigt från såret, bildade en mindre pöl intill hans fötter. Han slet av sig jackan, slängde den ifrån sig. Ur fickan kröp en skorpion fram, började röra sig mot honom. Det rörde sig under lädret, fler och fler skorpioner kom fram, som om de kom från jackan. De samlades vid blodet på golvet, omringade det. Svarta kroppar. Fler och fler. De rörde sig snabbt på parkettgolvet, han kunde höra deras rörelser som ett svagt rasslande där de vaggade sig precis intill honom. Han visste att han borde fly, men det var som att han inte kunde röra sig. Som att han var fast, som att skräcken låste fast honom vid golvet. De omringade honom, saktade ner tills de alla var stilla. Iakttog honom. Det var som att de visste att han var orörlig, att han var ett enkelt byte.
Han vred på huvudet, försökte se om det fanns någonting inom räckhåll han kunde försvara sig med. Beredd att använda vad som helst. Hans skadade hand rörde sig upp mot hans fickor, kände nycklarnas konturer i fickan. Kunde han använda metallen för att försvara sig med? Det är det enda han har, det finns inget inom räckhåll. Inga tillhyggen att kasta.
Han vet inte vems jacka han tagit. Men det är sista gången han stjäl, lovar han inombords. Fast han vet att om han överlever det här så kommer han inte att kunna hålla det. Andra människors tillhörigheter viskar alltid till honom. Ute på stan, genom tv:n, datorn och de helvetiska tidningarna. Visar honom allt han vill äga, men inte har råd med. Kanske var trenchcoaten en fälla eller ett straff. För alla gånger hans rastlösa händer har varit djävulens redskap.
Skrivövning: Vikpapper
Tid: 10-15 minuter
Tema: Saker man har på sig
Gör så här:
Varje deltagare skriver tre rader på ett papper.
Vik pappret så att de två första meningarna döljs och skicka vidare.
När pappret är slut är berättelsen klar.
