Gräsätare är resultatet av en skrivövning av Fredrik Stennek
Tid: 20 minuter.
Tema: Modern pryl blir artefakt i postapokalyptisk framtid
Ingen av oss hade sett ett sådant fält tidigare. Det kanske kunde kallas för en äng, men gräset var mycket kortare än så. Inga blommor växte där. Inga träd. Vart vi än tittade såg vi bara samma korta, gröna gräs, knappt högre än en tumnagel.
Viola gissade att det fanns något sorts gräsätande djur i närheten, förmodligen en hel flock. Efter några timmars sökande fick vi syn på en av dem. Det var en liten, rund, nästan glänsande varelse, knappt mer än en halvhand hög. Den gled runt med ett svagt, susande ljud. Gräset sprutade åt alla håll medan den åt.
Run var den förste som vågade sig fram till den. Han kröp fram på knä för att inte skrämma den. Varelsen backade inte undan. Den verkade inte ens lägga märke till honom. Vi antog att den inte hade någon vidare syn, eftersom det enda ögat bestod av ett litet, punktformat rött ljus.
Det yttre skalet var hårt, så därför försökte Run vända den upp och ner som en sköldpadda. Men i samma stund som han stoppade in handen inunder, skrek han av smärta och drog ut den igen. Blod sprutade ur ett sår från handryggen. Vi andra gick till angrepp för att försvara vår kamrat. Vi högg den med spjut, vi kastade sten på den, vi försökte skrämma den med eld. Då började den tjuta. Det var ett öronbedövande tjut som fick oss att backa undan.
Den satte iväg över det korta gräset och vi följde efter på avstånd. Den ledde oss mot en stor byggnad som låg på andra sidan av det vidsträckta fältet. Där såg vi fler likadana varelser, en hel flock, precis som Viola hade förutspått. De gled runt med sitt surrande ljud, krockade ibland, bytte riktning, helt planlöst. De betedde sig inte som något annat djur vi stött på under våra vandringar. Vi låg kvar där hela kvällen och studerade dem på avstånd. Precis när solen gått ner bröt de upp, som på en given signal, och försvann in i en stor byggnad.
Vi tittade på varandra. Vi måste in dit och ta reda på sanningen om de här varelserna.
