[Fruktan – gemensam skrivövning: Hatten]
Jag hade aldrig sett mig själv som en person som bar hatt. Mardrömmen jag hade med hatten jag hittade på vinden hade inte direkt fått mig att tänka om.
När jag tog på mig den var det något vasst som stack till. Kände hur jag fått ett sår, mindre sticksår, av en nål som satt fast i hatten. Blod sipprade ut ur hålet i min hud på sidan nära tinningen. Jag rotade i badrumsskåpet och hittade ett gammalt paket Bamse-plåster. Klibbiga stycken illustrerade med färgglada karaktärer. Det var verkligen de fulaste plåster som någonsin köpts, jag vet inte ens varför jag har dem. Har inte barn, måste ha impulsköpt den på nån rea. Men så plötsligt kände jag mig yr, världen började bölja och pulsera. Det måste ha varit något på nålen… Med darrande händer började jag fästa plåstret när jag såg att det ut som att karaktärerna rörde sig på det. Som att de bildat olika formationer. Sen var det som att världen byttes ut…
…Som att jag plötsligt stod på en äng och de animerade varelserna var alla där, dansade i cirklar som runt en flaggstång. Människor utklädda i djurdräkter. Dräkterna som människorna hade på sig var färgglada och skar i mina ögon. Intensivare än några andra färger jag någonsin sätt. Som om de var iklädda varningssignaler. Det var när jag såg ut över dem och såg dem avbryta dansen och närma sig mig som jag på något sätt visste att de skulle döda mig. På det sätt som man vet saker man inte kan veta i drömmar. Som att jag visste att ingen skulle visa sig klädda på det sättet och lämna levande vittnen. Jag hann reflektera över att jag skulle dö. Kände att jag trots allt var jag inte missnöjd med mitt liv, så märkligt nog var jag inte rädd. Men jag tittade ner och studerade kläderna som jag antagligen skulle dö i. Nej, det dög inte. Skulle jag spendera evigheten som spöke tänkte jag inte se ut som jag gjorde nu. Men kanske var det oundvikligt. Dömd att för evigt leva som ett spöke iklädd en morgonrock och en ful hatt. En randig morgonrock. Vilket plagg att dö i. Det var ren ondska att utsättas för ond bråd död och få ett efterliv präglat av en evig längtan efter ett bättre plagg att ha på sig. Något som kunde ge en mening, istället för ett plagg som bara utstrålade fruktansvärd tristess….
Så vaknade jag upp, liggandes på badrumsgolvet. Blodig, skakande och förvirrad. När jag hämtat mig bar jag hatten, mycket försiktigt, upp på vinden igen. Den skulle aldrig mer så se dagens ljus. Jag är verkligen inte en person som bär hatt…
Skrivövning: Vikpapper
Tid: 10-15 minuter
Tema: Saker man har på sig
Gör så här:
Varje deltagare skriver tre rader på ett papper.
Vik pappret så att de två första meningarna döljs och skicka vidare.
När pappret är slut är berättelsen klar.