SVT Kulturnyheterna har besökt skrivarkollektivet Fruktan för att krypa under skinnet på trenden kollektivt skrivande.
Se Kulturnyheternas inslag om Fruktan här!
Läs mer om skrivarkollektivet Fruktan här!
Gör skrivövningen själv!
Tema: Mänskliga Monster
Tid: 20 minuter
Ord som ska inkluderas i texten: (minst 6/12)
istapp, partikulär. titan, partikulär, vrede, kyrktorn, malström, metall, avfolkningsbygd, hjärnsläpp, tentakler, kaffesump, popcorn
Novell: Monstergill
Han hade varit människa, han visste det. I en avlägsen tid när bygden levde och männen arbetade på fabriken och kvinnorna var hemma medbarnen.
Han hade hängt med sina kompisar i centrum, även fast det var vinter och kallt. En kväll när de varit på Folkets bio hade de provat Jontes hemkörda. Han hade provat hemkört förr, men inget som det här. Det brände som eld i bröstet. Blå vågor slog si fram i hjärnan. Han fick nåt jävla hjärnsläpp och fick för sig att klättra upp på kyrktornets tak. Kopparmetallen var ärgad och grön. Han hade inget riktigt minne av hur han kom upp men han stod där högst upp med utsikt över bygden, Jontes hemkörda i kroppen och kände vrede. Stor vrede. Som om han blev besatt. Han sträckte upp armarna mot skyn. Så började han halka. Istappen han fick tag i var inte mycket till hjälp, ett fall på 29meter eller 30 meter kvittar. Det konstiga var att han överlevde.
Han föll till marken och överlevde. Eller rättare – hans liv som människa var över, nu var han något annat. Ett monster. Ganska lik på ytan men inuti, ett monster.
Polarna hade rusat fram, förvånade över att han levde. Han hade stannat kvar i bygden. Låtsats. Gått klart skolan. Tagit jobb på fabriken.
Det gick några år, sedan blev det svårare och svårare. Hans hungerökade. Liksom hans vrede. Han kände sig utanför, unik men utanför. Skulle aldrig kunna bli som de. Partikulär.
När fabriken lades ner dog bygden. Människorna började röra sig därifrån. Kvinnorna först. Männen var långsammare, dröjde sig kvar. Vissa av kvinnorna försvann utan att höras av, de var väl less tänkte man.
Han stillade sin hunger men nu var de så få kvar att också han behövde röra på sig. Han undrade om det fanns fler som han? Han visste inte men han var nästan säker på att han inte var ensam. Han behövde en ny avfolkningsbygd. Han tittade på kartan, blicken sökte sig till sjöarna.
Där, dit skulle han ta sig. Blicken hade fastnat på en liten ort.
Ansgarsvik. Dit skulle han.
