Nyårsafton. Himlen var full av ljus. Men mitt sällskap hade inte en enda smällare eller raket. Istället hade vi stora papperslyktor som fylldes med varm luft och sakta svävade upp i natthimlen.
Vi var inte ensamma. Mellan smällarna och fyrverkeriexplosionerna var det som att hela stjärnhimlen förändrades. Som att nya stjärnor tändes och släcktes varje minut. Jag låtsades att varje person som släppte en lykta skrev ner sina drömmar och önskningar på lyktans rispapper. Som man ska göra för att drömmarna ska gå i uppfyllelse.
Så att papperslyktorna svävar så högt att de når himlen, där högre makter får önskningarna och ger den som skickar upp lyktan en välsignelse.
Jag skrev inte en enda rad på min lykta. Men visst tänkte jag en önskning när jag släppte iväg den. Det tror jag fler gjorde. Sen stod vi där och tittade medan våra önskningar brann upp. Himlen var full av brinnande önskningar. Högre makter kommer ha bråda dagar.
Jag hoppas någon annan därute önskade sig världsfred. Det glömde jag.
