Novellen Mayfair är skriven av Boel Bermann.
Lyssna på ljudnovellen Mayfair här.
Gud, när jag flyttade hit kunde jag knappt förstå att folk kunde ha så vackra och ombonade hem. Så jag förstår vad du menar, det är så välputsat att det nästan blir skrämmande. Alla dessa perfekt klippta gräsmattor, nyputsade bilar och alla dessa människor som framstår som näst intill perfekta. Gav mej ärligt talat prestationsångest i början.
Nej, du behöver inte protestera. Jag vet ju hur det känns, inte behöver du låtsas för mej inte. Nog vet jag att det är omtumlande att flytta hit, gumman. Trivs ni i huset förresten? Gud vad bra, vi hoppades verkligen att det skulle flytta hit ett ungt par, vi vill ju inte att det bara ska bo gamla tanter och gummor här precis.
Vad sa du? Hur gammal jag är? Äsch, lilla hjärtat, en riktig dam avslöjar aldrig sin riktiga ålder. Men jag kan säga att jag är rätt fin för min ålder. Ta en cupcake du, jag har gjort dem själv. Rödbetscupcakes, jag vet att det låter vidrigt men de är fantastiskt goa och saftiga om jag får säga så själv.
Huset ja, har ni kommit i ordning? Nå, har ni planerat att fylla det med tassandet av små barnafötter snart då? Nej, nu låter jag säkert som din mamma. Men du förstår ju vad jag menar, eller hur hjärtat? Ni verkar ju så kära, det syns ju på långt håll att ni skulle vara en underbar familj med en massa barn. Och ja, det kan ju ta längre än man tror…
Men ja, nu ska jag inte stressa dig eller prata om tråkigheter. Jag är så förtjust att du ville komma över på fika, så passa på och fråga ut mig om vadsomhelst!
Nej, det är nog nästan ingen av fruarna här som jobbar. Lite gammeldags, jag vet. Det är jag den första att erkänna, men vi behöver det ju inte. Vi sysselsätter oss med annat som välgörenhetsmiddagar och insamlingar för folk som har det svårt i världen. Man vill ju bidra till att göra världen lite bättre, visst vill man gumman?
Det är faktiskt inte så många av männen som jobbar heller, om man ska vara petnoga. Och vi har ju tusen olika hobbies och sporter här så klart, bara inom vårt lilla bostadsområde finns det tennis, simhall, badminton, golf och säkert en hel drös till som jag glömt nu. Här håller vi oss i form förstår du. Vi är ju välsignade med god ekonomi och goda vänner och det här bostadsområdet är så lugnt och trevligt att det ibland kan kännas som ett litet himmelrike på jorden.
Ja, du vet ju själv hur svårt det är att få ett hus här och hur långa köer det är. Och ändå kostar det inte mycket när man väl får tillträde, man känner sig utvald. Ja, allstå vi betalar ju en hel del, men det man inte har saknar man inte. Vill du ha lite mer té? Tyckte du om Peach Passion? Gudars, jag vet inte hur jag skulle överleva om jag inte fick en liten kopp te och en bakelse på eftermiddagarna. Det där lilla som sätter guldkant på tillvaron, tycker du inte?
Ja, jag vaknar varje dag med tacksamhet över att jag får bo i ett så trevligt område som det här, det är inte alla förunnat. De kanske verkar lite distanserade i blörjan, men oroa dig inte, du kommer lära känna dem på nolltid, lilla hjärtat. Jag kan presentera dej för alla och… ja, om du vill så kan jag peka ut dem som, du vet, betalat ”lite mer” än oss andra. Kan vara bra att hålla koll, det kan bli så förbaskat pinsamt annars. Ja, oj, har ni bestämt er förresen, annars har jag verkligen trampat i klaveret!
Ja, jag trodde väl det, gudskelov. Inte för att jag är en andlig eller religiös person, verkligen inte. Men där tycker jag faktiskt att det går en gräns, men jag kanske bara är gammal och konservativ. Inte för att jag vet exakt vad den är bra för, men folk utan sin själ känns ändå lite tristare än oss andra.
Inte för att det inte var svårt att ge bort Jimmy, det tänker jag då inte sticka under stol med. Och ja, jag vet ju att man inte ska döpa dem, det kan bli vår lilla hemlighet. Men när jag såg de där klarblåa ögonen och den ljusa kalufsen så var han min bror Jimmy upp i dagen och…
Nämen förlåt, här sitter jag och grottar ner mig i gamla minnen. Men min man och jag hade ju lite otur, för det blev ju inga fler. Och vi ville så gärna ha en skock barn, så lite ont i hjärtat gör det faktiskt ibland. Men men, så kan det gå. Oroa dig inte, lilla hjärtat, du och din man är unga och friska och det kommer inte bli ett problem för er. Ni kommer inte ens hinna sakna den där första lilla rackaren innan ni har fått nästa. Och det är det ju värt, det är ju ett så trevligt område. Skönt ändå att du behöll din själv, det känns inte som att folk är lika trevliga utan den. Får jag bjuda på en kaka till?
