Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

Noveller

Av

50-års jubileum

framtidsstad_fruktanNovellen 50-års jubileum är skriven av Boel Bermann.

Hon ser ut över lokalen. All den borstade metallen, de enorma glasfönstrena, de breda trapporna. Lokalen är fylld till bredden av folk, de står precis överallt. Många av dem ser på henne, trots att hon försöker hålla sig något avsides. Det ligger en förväntansfull stämning i deras blickar. Hon kan se deras beundran, nästintill avgudadyrkan. En livs levande ikon, den enda, den som har byggt upp företaget från ingenting och skapat allt de lever för. Sällsamt tyst i rummet trots alla som är där. Företaget firar 50 år och gör det storstilat. Själv är hon närmare 80 år gammal nu, men fortfarande fysiskt stark och frisk tack vare alla implantat, operationer och proteser. Som VD för världens största AI-företag har hon genom hårt arbete revolutionerat branschen. Vågat det ingen annan vågat, tänkt i nya banor, pressat gränserna. Efter så lång tid, en hel livstid, borde hon vara så oerhört stolt över allt hon har åstadkommit, känna sig tillfredsställd över sitt livsverk. Hennes triumf.
[Läs mer…] om 50-års jubileum

Av

Förbränning

Novellen Förbränning är skriven av Boel Bermann.

Behöver förbränna kalorier. Måste förbränna fler än jag får i mig. Inte det omvända. Måste göra mig själv så tunn som möjligt. Kroppen är redan senig och smal med utpräglade muskler. Alla i centret jobbar för samma mål. Större kroppskontroll. Mindre överflödigt fett. Smidigare leder. Allt för att bli mer lika våra härskare.

De av oss som lyckas bäst i slutet av prövotiden kommer att kirurgiskt anpassas för att bli ännu mer lika dem. Större ögon, mörk ögonfärg, ingen ögonvita. Det är vår gåva till dem. Vi är mänsklighetens gåva till dem. Offergåva.
[Läs mer…] om Förbränning

Av

Strålskadad

Skrivövning: Robotkärlek
 Tid: 20 minuter
 Ord texten måste inkludera: (minst hälften)
radioaktivitet, Microsoft, subnät, ödeland, systerskap, signalkvalité, fostran, stjärntrålare, strålskada, subrutiner, fullmånsritual, nergraderad
*
Novellen Strålskadad är skriven av Boel Bermann

Hon stryker honom över armen. Han sitter stilla. Ser in i väggen. Helt orörlig.

– Älskling, det är för din egen skull.

Han svarar inte. Hon reser sig från sängen, släcker ljuset och går ut ur rummet. Lämnar honom sittandes i mörkret. Rör sig ut genom komplexet till baren, ber om en gin och tonic. Sippar försiktigt på den medan hon rör sig till fönstret och ser ut över det mörka landskapet. Ser ökenlandet breda ut sig. Bränt till aska, radioaktivt damm och dött.

Inne i baren är allt som vanligt. Samma få ansikten som upprepar sig, samma intriger, samma rutiner. Hon undrar hur länge hon kommer att stå ut på den gamla brända jorden innan hon fått nog och ber om förflyttning. Tänk att det var här det hände. Tänk att de överlevde. Känns som en livstid sedan.
[Läs mer…] om Strålskadad

Av

One Night Stand

Novellen One Night Stand är skriven av Boel Bermann.

Så har det alltid känts. Som att jag är ensam. Ensam är stark. Orörbar. Osårbar. Ensam bland folk. Hans ord ekar i huvudet efter att han gick ut ur min lägenhet. Att han kände igen min typ. Att jag tror att ingen kan röra mig. Jag var ensam när han var i rummet. Jag är ensam nu när han har gått. Repellerar folk.

Han rörde vid mig. Jag rörde vid honom. Men han rörde inte vid mig, inte egentligen. Jag känner så lite. Som att jag har hud av teflon. Andra människors beröring bara rinner av. Som en ingrodd fetthinna som hindrar all mänsklig kontakt. Jag har försökt bryta ner hinnan. Men han var inget försök. Inget riktigt försök, bara halvhjärtat. Krogragg. Men fin. Stora händer. Lent hår. Jag rörde vid honom. Kan fortfarande fascineras av hur mycket fysisk kontakt betyder för mig trots allt. Även när jag inte känner så mycket. Det räcker med lite.
[Läs mer…] om One Night Stand

Av

Aldrig ensam

Novellen Aldrig ensam är skriven av Boel Bermann.

Det fanns alltid där bakom henne. Hon kunde se det skymta i fönsterglaset. I skyltfönstret. I spegeln. Det fanns alltid med henne. Hon visste när det var nära. Det var en speciell stickande känsla. En skugga när hon stod mitt i solskenet. Som att någon drog ett kallt finger längst hela hennes ryggrad. Som en knivsudd som lätt smekte henne i nacken. När det kom för nära stelnade hon ofrivilligt. Slutade andas. Lyssnade efter ljudet från det, men det hördes aldrig. Ändå gjorde hon det. Lyssnade.

Ensam var det alltid värst. Då var det som att det smekte henne. Tryckte sig mot hennes kropp, lade sig i sked med henne så att det skulle vidröra så mycket av hennes hud som det kunde. Bland folk kunde hon, i korta stunder, glömma att tänka på det. Där det var trångt, mörkt och svettigt. Där sorlet var öronbedövande. Där musiken var hög. Där det inte fanns speglar eller reflekterande ytor.
[Läs mer…] om Aldrig ensam

Av

Hemvändaren

Novellen Hemvändaren är skriven av Boel Bermann.

Han går långsamt längst grusvägen. Det är bara brända stenar omkring honom. Sten, damm och jord. Näst intill vindstilla. Efter hans resa trodde han aldrig att han skulle bli en hemvändare. Att han skulle återvända hit, till platsen där han föddes. Han känner sig som en främling. En inkräktare. Sedan han landade intill barndomshemmets slitna hus har han inte sett en levande människa.
Lukten. Att lukten kan vara densamma i luften. Att han skulle få så många minne väckta av en lukt. Den där svala, klara höstluften. Lukten av ren luft. Illusionen av ren luft. Han vet vad luften innehåller. Mängden mikrober. Alla dessa organismer som han inandas med varje djupt andetag.
[Läs mer…] om Hemvändaren

Av

Solstorm

Skrivövning: Science fiction
Tid: 20 minuter
Ord som ska inkluderas (minst hälften):
Gasjätte, protes, exoskelett, gravitationssluss, solstorm, singularitet, robot, falla

Novell: Solstorm

Jag ser hur han svettas. Jag ser hans panik. Över att hans forskningsresultat har visat fel. Över att gasjätten som skulle utnyttjas för resurser inte var sammansatt av de ämnen han trott. Att den består av helt andra, värdelösa ämnen. Jag vet att det inte är någon idé att försöka trösta honom nu. Då är risken stor att samma sak sker som sist. Att han slår mig. Att han slår mig sönder och samman.

Han gör det. Besinningslöst. Varje gång han känner att han håller på att förlora kontrollen.
[Läs mer…] om Solstorm

Av

Äta djur

Novellutkastet Äta djur är skrivet av Boel Bermann.

Det är första gången jag ser någon äta djur. Jag kan inte låta bli att stirra. Rynkar på näsan och sväljer ner kväljningar, fast jag försöker låta bli. Lukten av kött känns unken. Mättad och främmande. Oset som kom från spisen sticker i näsan.
– Vad är det för kött?
Han titta upp, ser förvånad ut.
– Entrecote.
– Från vilket djur?
– Vad menar du?
– Vilket djur är det du äter?
– Vet inte, spelar det någon roll? Det är väl antagligen ko, men helt säker är jag inte. Jag menar, nu för tiden säljer de ju ganska ofta entrecote från häst också. Du borde äta innan det kallnar.
[Läs mer…] om Äta djur

Av

Klasskamp

Novellutkastet Klasskamp är skrivet av Boel Bermann.

De slänger saker på glaset till fordonet vi transporteras i. Skriker och skanderar därute, deras röster hörs inte in genom ljudisoleringen, men jag kan se deras munnar röra sig. Jag rycker till varje gång något slår emot glaset. Vet att det är okrossbart glas, skottsäkert, men jag är ändå rädd. Här inne är det sterilt och decificerat. Glaset är min och alla de andras livförsäkring. En genomskinlig mur som skiljer på oss och dem. Jag vet att jag och de andra i fordonet är en lyckligt lottad skara. Inkomstskillnaderna är enorma, krisen härjar i hela Europa och klasskampen har intensifieras.
[Läs mer…] om Klasskamp

Av

Lördagssol

Novellutkastet Lördagssol är skrivet av Boel Bermann.

Han var van att betrakta världen. Det var hans arbete och hans öde in i evigheten. Han var en iakttagare. Nu föreföll tiden innan jorden så avlägsen. Hans första möte med mänskligheten hade varit i staden Ur i Mesopotamien. Han hade varit så ung och rättrådig då och trott att han visste bäst. Trott att han var vuxen.

Tusentals år senare insåg han att han varit trotsig och självisk. Men han ångrade sig inte. Vilken uppenbarelse det hade varit att upptäcka människorna med deras intensiva känslostormar. Med deras passion, behov av tillfredsställelse, deras sexualitet. Kvinnorna drogs till hans ansiktsdrag och hans tystnad. Bland människor hade han ingen röst. Genom sin tystnad gav han aldrig löften och svek dem därför aldrig.
[Läs mer…] om Lördagssol