Noveller

Av Martin Gunnesson

Skuggorna de döljer

En novell av Martin Gunnesson

Först publicerad som ljudnovell här

I hjärtat av den pulserande, hypermoderna staden, på en av de böljande kullarna varur de höga husen stiger, längst inne i det som alltid varit vårat metropolis center, finns en liten, undangömd och över-vuxen tomt. En avgränsad kvarleva av skogig vildmark inne bland de putsade stenfasaderna, gömd bakom en gärdsgård av mossbeklädda och tidsslitna stenar. De kostymklädda som arbetar på de eleganta kontoren däromkring låtsas aldrig om att den finns, men när de skyndar på sina ärenden söker de alltid andra vägar. Vägar som inte leder förbi den där stenbarriären och den lilla stugan som ligger tillbakadragen från gatan, undanskymd bakom grånade träd och buskar som för länge sedan förlorat sin lyster. Deras hjärtan är fyllda av affärer, av uppgörelser och förhandlingar, av girighet och otrohet; fyllda av all den skymning som pulserar i stadens gamla vener. Men deras hjärtan skälver om deras fötter någon gång råkar förleda dem för nära den gamla stugan bland det aldrig vajande gräset, och de viker skyndsamt av, finner en annan väg.
[Läs mer…] om Skuggorna de döljer

Av Boel Bermann

Fåglarna

Novellen Fåglarna är skriven av Boel Bermann.
Lyssna på ljudnovellen Fåglarna här.

Hon matade alltid fåglarna. Det hade hon gjort ända sedan hon var liten. I det land hon växte upp hade familjen höns och en tupp. Varje morgon gick hon ut och matade dem och hämtade in ägg till frukost.

När hon flydde till Sverige kände hon ingen. Hon hade svårt att få kontakt med folk. Hon var blyg och lyckades aldrig behärska språket särskilt bra. Arbetade ofta ensam på sena nätter som undersjuksköterska. Visst fanns det arbetskollegor, men de var få och höll sig på sin kant. Hon gick längst de långa korridorerna och tog hand om de äldre. Men de var i livets slutskeede, hade demens och svårt att prata. Det var få hon kunde lära känna. Men hon matade fåglarna på dagarna. Under förmiddagarna och helger sökte hon sig till parker där hon delade med sig av sina smulor.
[Läs mer…] om Fåglarna

Av Boel Bermann

Gunnar

Novellen Gunnar är skriven av Boel Bermann.
Lyssna på ljudnovellen Gunnar här.

Den första gången hon ser mannen är på ett semesterfotografi från Egypten. Fotografiet är taget i intensivt solsken, hon hade bett några förbipasserande ta ett foto. Hon och pojkvännen står i solbestänkt ökenlandskap intill ett rastställe. Hon har en cigarett i näven och tittar åt sidan, medan pojkvännen blundar.

Fotot är suddigt, fokus har hamnat på en förbipasserande i bakgrunden. Mannen ser helt vanlig ut, en av många turister. Han har en spetsig näsa, mörka ögon och rödbränd hud. Khakishorts, ljus skjorta och runda glasögon. Han är uppenbarligen på väg någonstans och har bara råkat hamna i bakgrunden till semesterfotot. Varken hon eller pojkvännen kan minnas honom. När hon för över bilderna till datorn tänker hon inte mer på den saken. Hon samlar alla bilderna, raderar de allra värsta och laddar upp dem i ett album på facebook. Fotot med mannen får vara kvar, hon är inte så kinkig.
[Läs mer…] om Gunnar

Av Malin Gunnesson

Kulturnyheterna special – Novell: Monstergill

SVT Kulturnyheterna har besökt skrivarkollektivet Fruktan för att krypa under skinnet på trenden kollektivt skrivande.
Se Kulturnyheternas inslag om Fruktan här!
Läs mer om skrivarkollektivet Fruktan här!

Gör skrivövningen själv!
Tema: Mänskliga Monster
Tid: 20 minuter
Ord som ska inkluderas i texten: (minst 6/12)
istapp, partikulär. titan, partikulär, vrede, kyrktorn, malström, metall, avfolkningsbygd, hjärnsläpp, tentakler, kaffesump, popcorn

Novell: Monstergill

Han hade varit människa, han visste det. I en avlägsen tid när bygden levde och männen arbetade på fabriken och kvinnorna var hemma medbarnen.

Han hade hängt med sina kompisar i centrum, även fast det var vinter och kallt. En kväll när de varit på Folkets bio hade de provat Jontes hemkörda. Han hade provat hemkört förr, men inget som det här. Det brände som eld i bröstet. Blå vågor slog si fram i hjärnan. Han fick nåt jävla hjärnsläpp och fick för sig att klättra upp på kyrktornets tak. Kopparmetallen var ärgad och grön. Han hade inget riktigt minne av hur han kom upp men han stod där högst upp med utsikt över bygden, Jontes hemkörda i kroppen och kände vrede. Stor vrede. Som om han blev besatt. Han sträckte upp armarna mot skyn. Så började han halka. Istappen han fick tag i var inte mycket till hjälp, ett fall på 29meter eller 30 meter kvittar. Det konstiga var att han överlevde.
[Läs mer…] om Kulturnyheterna special – Novell: Monstergill

Av Jörgen Gavelin

Kulturnyheterna special – Novell: Monstret i skogen

Novell: Monstret i skogen
Han såg hur hon tittade ner i kaffesumpen. Hennes ögon blixtrade av hat och vrede emedan hon rörde om i sumpen med sina knotiga fingrar och mumlade på en ramsa. Rummet var inte stort men det var fyllt med gamla prylar. Det var inget som var gjort av metall. De andra hade berättat att hon inte varken tålde metall eller titan. Han såg nu att allt var av trä.
[Läs mer…] om Kulturnyheterna special – Novell: Monstret i skogen

Av Boel Bermann

Kulturnyheterna special – Novell: Monstret

Novell: Monstret
Jag ser varelsen djupt i ögonen. Den ser inte farlig ut, men jag vet vad den kan göra. Om den uppfattar mig som ett hot kommer jag inte att leva länge. Andas djupt, ser hur min utandning bildar ett vitt frostmoln framför mitt ansikte. Varelsen har istappar i håret och stora bitar av snö och is hängande över hela den väldiga kroppen. Hur ska jag bete mig för att inte väcka monstrets vrede?
Min mun är torr, jag har fullständigt hjärnsläpp över hur jag ska agera.
[Läs mer…] om Kulturnyheterna special – Novell: Monstret

Av Andreas Rosell

Kulturnyheterna special – Novell: Vintern

Fruktan möter Kulturnyheterna. Ett Kulturnyheterna som var nyfikna på Fruktans konstnärliga arbetsprocess.
Under mötet satte vi upp följande ram för en skrivövning som också dokumenterades av just Kulturnyheterna på plats.

Gör skrivövningen själv!
Tema: Mänskliga Monster
Tid: 20 minuter
Ord som ska inkluderas i texten: (minst hälften)
istapp, partikulär. titan, partikulär, vrede, kyrktorn, malström, metall, avfolkningsbygd, hjärnsläpp, tentakler, kaffesump, popcorn

Snön var redan rekordhögt uppe mot vår fasad och vi var bara två veckor in i vintern. Två veckor in i mardrömmen. Jag var redan trött på min morfars historier om vintrar där snön som mest gick upp till knäna. Där man någon dag under januari kunde ha oturen att blir insnöad hemma. Han berättar om en tid då bra vinterdagar tillhörde de bästa dagarna. En tid då de allra flesta älskade vintern. Visserligen fanns det dem som frös, så klart, men de flesta tog på sig kläder och njöt av skare och ett starkt solsken. Jag var trött på att höra om en bra tid. Innan vreden kom till oss. Jag minns inte längre hur mångra år sedan det var.

[Läs mer…] om Kulturnyheterna special – Novell: Vintern

Av Martin Gunnesson

Torpargrund

En novell av Martin Gunnesson

Först publicerad som ljudnovell här

Skuggor, skuggor, överallt skuggor! Eldslågorna som slingrar sig kring min nakna kropp kastar skrattande skuggor på de grova stenväggarna omkring mig. Spettet jag är bunden vid roterar sakta, tvingar mig att se ansiktet på alla de demoner som lever i de jagande skuggorna på väggarna. Här hänger jag, ovan den kokande helveteskitteln. De gifttyngda ångorna borrar sig in i mitt skinn. Genom mina porer sipprar blodet som lackande svett; i en dödsryckning är jag utsträckt i evigheten. Het ånga slickar min kropp, mina händer… slickar…
Jag öppnar ögonen en springa, känner svetten pärla över min kropp. Det går en krampaktig rysning, en konvulsion, längs min rygg. Jag känner ett sista eko av drömmen, en ångande pust mot min hand. Den hänger över sängens kant, ner nästan hela vägen till golvet. Så känner jag tungan, den grova, taggiga som sveper över handryggen. För ett ögonblick stelnar jag, som om drömmen ännu inte brutit sitt grepp. Men så klarnar mitt huvud.
[Läs mer…] om Torpargrund

Av Boel Bermann

Bron

Novellen Bron är skriven av Boel Bermann.
Lyssna på ljudnovellen Bron här.

Brons nedklottrade betongpelare omgav henne. Hon satt där ihopkurad, en knappt synbar liten gestalt i skuggan, med de barfota fötterna dinglandes ner och tittade oroligt ner på det mörka vattnet under bron. Sina sneakers hade hon lagt nedanför brofästet tillsammans med sin slitna läderjacka, sina svarta strumpbyxor och sin handväska som innehöll ett avskedsbrev.

Hon hade suttit där länge. Tvekat. Till slut tog hon ett djupt, darrande andetag och drog sig upp till stående med ena handen lutad mot den kalla betongen. Ovanför sig kunde hon höra en bil passera förbi i sommarnatten och längre bort kunde hon höra ljudet av folk som festade på klipporna. Det var dags. Sommarnätterna blev aldrig speciellt mörka. Det här var hennes sista chans innan solen kom fram. Att göra det hon hade kommit för. Hon ställde sig precis på kanten och trampade oroligt på stället, vägde från fot till fot för att arbeta upp modet. Det var då hon hörde ett ljud bakom sig:
– Skulle inte göra det där om jag var du…
[Läs mer…] om Bron

Av Martin Gunnesson

Julklappsbyte

En novell av Martin Gunnesson

Först publicerad som ljudnovell här

Soprummets golv är mörkgrönt och, när man tittar riktigt nära, täckt med en leråker av
sörja. Hans vet, för han vaknar till med ansiktet pressat mot det. Ingen känsel än, inga ljud,
bara en fjärd av smuts som sträcker sig bort mot ett bergsmassiv av containrar. Och något
som rör sig i ett hörn.
“Vad i helvete gör jag här? Hur kom jag hit?”
Hans tänker på saken, men inser snart att han inte kommer att få något bra svar på det.
Det var åratal sedan han gick i sömnen sist, och då lyckades han ändå aldrig ta sig utanför
lägenheten. Nej, det är inte möjligt, Greta skulle ha märkt något, åtminstone om
ytterdörren öppnades. Stoppat honom.
Men hur skulle det annars gått till?
[Läs mer…] om Julklappsbyte

« Föregående sida

Nästa sida »

Noveller

Footer

Följ Oss

Prenumerera på Fruktan