Nyårsvecka. Så många saker som ska göras bättre i år. Träning. Planera god och nyttig mat till barnen. Minus fem kilo. Bättre koll på mina papper. Böcker att läsa. Allmänbildning att förbättra. Hålla bättre ordning hemma. Dessutom finns det naturligtvis planer på skrivandet och mitt jobb. Saker som ska förbättras. Bättre och effektivare. Men när jag tänker efter så räcker det egentligen med ett enda nyårslöfte. Ett som påverkar alla andra. Det har mer sprängkraft, och frigör mest energi.
Jag ska utmana mina rädslor.
När jag började skrivkursen på Folkuniversitetet hade jag aldrig skrivit tidigare – inget mer än bryåkratsvenska i olika former. Säkert var alla andra på kursen vana, duktiga, drivna skribenter? Varje kurstillfälle var som ett mentalt fallskärmshopp, jävligt jobbigt innan man kommit ut ur planet, duktigt med adrenalin i det fria fallet, och en lugn naturupplevelse i skärmen på väg ner. Att våga möte min rädsla där, för att jag inte skulle kunna skriva, att jag skulle vara sämst, ha minst fantasi, skriva mest klichéartat, få massiv kritik vid textgenomgångarna, var välbehövligt. Jag sprängde gränser. Både uttalade och outtalade. 2011 har jag gjort fler saker som jag varit rädd, för att inte säga livrädd och skräcklagen inför, än jag trodde möjligt. Det frigör energi. Det räcker nog som nyårslöfte 2012. Att fortsätta utmana rädslor.