Dialogen ”Rädda världen” är skriven av Boel Bermann.
– Så vad är din grej då?
– Vad menar du, grej?
– Alltså, vad kan du göra?
– Hurså?
– Nyfiken, småprat, social konversation. Sånt som människor gör ibland.
– Jag kan skjuta med pilbåge.
– Aha, ok. Och den skjuter laser, exploderande, magisk, diamategg?
– Vanliga pilar.
– Vad mer? Vad är du bra på då?
– Inget mer. Jag är bra på att jaga och överleva i vildmarken.
– Men alltså, jaha, du har alltså ingen annan grej på g?
– Nej. Vad är din grej?
– Oklart, typ snabb, stark, det vanliga. Men jag är utvald.
– Till vaddå?
– Aaah, du vet, det vanliga där också. Rädda världen, döda vampyrer och demoner och annat skräp, hindra helvetets gap från att öppna sig och sånt. Hela den där ”det finns bara en och hon ska ta hand om allt” grejen. Jag alltså, om du missade den delen. Durå, är du också utvald.
– Nej. Min syster valdes, men jag tog hennes plats.
– Oj tufft. Så hon skulle rädda världen, men du valde det frivilligt? Hårt. Vet inte om jag skulle gjort det om jag hade chansen, himla press alltså. Ingen fritid, svårt att få förhållanden att funka, dåliga arbetstider och ingen pensionsförsäkring. Starkt av dej.
– Nej. Jag tog hennes plats i ett underhållningsprogram och blev inlåst på en arena.
– Jaha…
– Men det var en tävling där bara en kunde överleva. Jag vann. Fast vi var två som överlevde, de gjorde ett undantag. Så jag hade hjälp.
– Sååå du kör inte det här rädda världen, döda monster, skydda världen från uråldrig ondska?
– Nej. Jobbar mest på att rädda mig själv. Men jag försöker bredda mig, nu försöker jag också rädda min mamma, syster, en killkompis, min pojkvän och en skitful katt. Det är komplicerat.
– Sen då? Världen nästa?
– Jag jobbar på det. Ta det lugnt. Det är ju inte som att jag har superkrafter precis.
– Aha, ok, sorry. Pinsamt, du är alltså en sån. Glömmer hela tiden att det inte bara är superhjältar på de här hjältekongresserna. Då fattar jag, ledsen om jag pressade dej. Kör hårt.
– Tror du att du är bättre än mig? Bara för att du har krafter?
– Nej, nej, inte alls. Menade bara att då fattar jag om du tar det lugnt. Det är nog skitsvårt att rädda världen utan krafter…
– Jag tror att folk kan rädda sig själva. Så jag försöker få dem att förstå det. Folkets revolt.
– Du skämtar va? Alltså, hallå verkligheten! Folk kan inte rädda sig själva, de har noll koll. De flesta kan inte skilja på en demon från ett hål i marken.
– Det finns inga demoner eller vampyrer i min värld.
– Viken jävla lyxvärld kommer du ifrån? Vad slåss du emot då?
– Andra tonåringar.
– Ok…
– Men de andra är specialtränade för att lära sig döda sen de var barn. Jag hade bara en hård uppväxt. Ofrivillig träning.
– Men alltså, tonåringar. Vanliga tonåringar. Jag vet att de kan vara mördande, speciellt på high school. Men de är fortfarande finniga och hormonstinna småfjösare. Jag menar, jag måste tampas med porten till helvetet och uråldrig ondska, blodsugande monster, förbannelser och svart magi.
– Kidsen har knivar. Kastknivar. Och annat. Fri tillgång till vapen, väldigt liberala vapenlagar.
– Svart magi. Jag vinner, allvarligt.
– Ok, nu på sistone har jag även börjat ta upp kampen mot en ond diktator.
– Jamen nu snackar vi. Tänker du ta kål på honom?
– Jag har inte bestämt mig.
– Rätt svar är ja. Döda gubbstrutten. Vita, äldre män med mycket makt är sällan bra för någon bortsett från dem själva. Världen är som den är. Vi slåss, vi dör. Förhoppningsvis är världen lite bättre när vi kolar. Och inte för att vi dör, utan för det vi fått gjort. Peppen!
[Mingel på hjältekongressen: Buffy & Katniss }
Skrivövning: Dialog
Tid: 10-15 minuter
Uppgift: Skriv en dialog mellan två eller flera karaktärer från olika populärkulturella verk.
