Novellen Svarttaxi är skriven av Boel Bermann.
Borde inte ha tagit en svarttaxi, han borde ha vetat bättre. Men han hade så bråttom till mötet, bara slängde in bagaget i luckan utan att tänka sig för. Taxin har ingen licens, ingen mätare. Utrustningen är uråldrig. Han har försökt koppla upp sig flera gånger utan framgång. Han undrar om det är någon som ser honom genom taxins kameraövervakning. Om någon sett paniken växa i hans ögon när taxin stannade. Sett hur han desperat försökte anropa centralen. Hur han med svettiga händer började försöka logga in på mobilen. Hur han till slut i desperation började se utåt i mörkret, i en hopplös förhoppning om att någon skulle åka förbi så att han kunde försöka signalera efter hjälp.
Är det kanske någon som iakttar honom och taxins interiör nu? Någon som studerar hans skrynkliga kläder och hans svettiga panna. Ser hur hans händer är i ständig, panikartad rörelse. Hans sätt att röra sig fram och tillbaka i utrymmet, i förhoppning om att en lösning ska uppenbara sig? Någon som studerar det svettiga, insuttna falska lädret i baksätet, den dämpade, milda resebelysningen, de igenimmade rutorna mellan honom och mörkret? Ser föraren som har huvudet lutat mot sidorutan, ur funktion, där munnen gång på gång upprepar med en lugnande, djup kvinnlig röst att det inte finns någon anledning till oro, att han inte ska låta sig gripas av panik, att hjälp anländer inom kort, att han ska slappna av och luta huvudet tillbaka och spara på syreförbrukningen.
Instängd i en taxi på en helt vanlig affärsresa på väg ut mot gränsregionerna. Kroppen är täckt av svett, intorkat resesvett över kroppen och kallsvettig panna. Läppar, tår och fingrar som domnar av kylan. Hans egen inkompetens, hans slarv och stress, har lett till det här. Han kan se GPS:en lysa vänligt blått i mörkret. Den visar med överdriven tydlighet att de driver mitt ute i ingenstans. En genväg långt bortom de trafikerade lederna, för att han bett föraren ta den snabbaste vägen. Hur länge kan han överleva innan undsättningen kommer? Om han dör innan han fått hjälp, kommer det hela avfärdas som en vanlig olycka? Krånglande teknik, maskinens fel, böter till det olagliga taxibolaget.
Han ser mot kamerorna, fäster blicken på linsen och den röda lampan som lyser tätt intill. Han vet inte om bolaget har ljud kopplat till övervakningen, men han säger orden högt ändå. Snälla, skicka någon. Snälla, hjälp mig. Jag lovar att inte anmäla, att inte stämma er. Jag kan ta på mig skulden, säga att jag hade sönder något i taxin.
Han får ett omedelbart gensvar. Inser att de måste ha iakttagit honom hela tiden sedan taxin stannade. Att de måste ha varit rädda, inte vetat vad de skulle göra eller hur de skulle agera. Rädda för anmälningar, rapporter och raseri. Nu vet han att de hörde hans bön. Han ser hur ljusen slocknar på panelen framför honom. Hur den trötta syrepumpen stängs av. Hur det svaga reseljuset dämpas ytterligare tills han sitter i totalt mörker.
Enklare för taxibolaget att slippa konsekvenserna av hans död. Bara för dem att stänga av sina monitorer, koppla ur elen och syret och låta honom glida iväg ut i rymden. Det är inte mycket syre kvar i taxin nu. Han lägger sig ner i baksätet, sluter sina ögon och kippar efter luft.
