Utdrag ur skräckromanen DÄR UTE I MÖRKRET av Markus Sköld.
Ur romanen: Varelsen
”Värmen spred sig från kakelugnen och gjorde att det började knäppa i det gamla trähuset. Hon var numera van vid ljuden och reagerade knappt på dem längre. Men just när hon lutade sig tillbaka i soffan hördes ett annat ljud. Starkare än knäppningarna från kakelugnen, som om någon gick omkring på nedervåningen.
Liselott lade ner boken och lyssnade. Nu hördes bara väggarnas knäppande. Hon ruskade på huvudet och tittade ner i boken för att fortsätta läsa. Då lät det igen, precis om någon gick omkring där nere. Kunde det vara Rolf eller Bibbi som kommit för att se hur det var med henne?
”Hallå, är det nån där?”
Inget svar, men ljudet tystnade. Kanske knäppte det annorlunda i huset nu när det var kallare ute.
Liselott lade ifrån sig boken och började leta efter fjärrkontrollen på soffbordet istället. Med tv:n på skulle alla mystiska ljud dränkas av det betryggande och välbekanta ljudet från nyheterna eller kanske någon trevlig serie. Hon behövde något roligt. Hon var trött på sig själv, sitt ältande och sin sorg och tyckte inte om känslorna som hon hade. De gjorde att hon kände sig svag.
Liselott slog på tv:n och bläddrade mellan kanalerna utan att hitta något intressant. Hon stannade vid nyheterna och lyssnade halvintresserat på vad nyhetsuppläsaren berättade.
En krasch från bottenvåningen fick henne att sätta sig upp i soffan. Hon stängde av tv:n och lyssnade igen. Det svaga knäppandet från huset var det enda som hördes.
Liselott gick fram till dörren och tittade ut i korridoren. Den var mörk, förutom ljuset som spred sig från nedervåningen och upp för trappan. Hon höll andan, vågade inte ropa igen.
Hon kände efter i fickorna. Tomt. Mobiltelefonen måste ligga kvar nere på kontoret bredvid datorn. Liselott hade funderat på att installera en telefon i sovrummet, men det hade inte blivit av. Den enda fasta telefonen i huset fanns också i kontoret och var kopplad till hennes fax. Med försiktiga steg smög hon fram mot trappan. När hon närmade sig kände hon hur det drog kallt från nedervåningen. Som om en dörr eller ett fönster stod öppet där nere. Hon huttrade till och håren reste sig på armarna. Hade hon inte stängt dörren ordentligt när hon kom hem?
Hon bet sig i läppen och smög närmare trapporna. Ansträngde sig för att inte kliva på de plankor som hon visste knakade. Sakta närmade hon sig trappan.
En skugga rörde sig där nere. Liselott flämtade till och tog ett steg tillbaka. Hjärtat bultade i bröstkorgen. Vad kunde hon göra? Trappan var enda sättet att ta sig ner förutom en gammal brandstege som satt utanför fönstret i andra änden av korridoren. Det hade dessutom målats igen vid något tillfälle och var nästan omöjligt att få upp. Hon såg sig omkring efter någonting som hon kunde använda som vapen. I korridoren fanns ingenting. Kanske i vardagsrummet? Om hon bara hade haft en normal öppen spis så hade hon i alla fall haft en eldgaffel, men hon hade inte några sådana verktyg till kakelugnen.
Sovrummet vågade hon inte kolla i, det låg närmast trappan och golvplankorna framför dörren knarrade varenda gång hon gick där.
Hon gaskade upp sig för att frammana sin mest auktoritära stämma och tittade ut över trappräcket, ropade ner mot nedervåningen.
”Hallå, vem där?”
Rösten lät inte alls så myndig som hon hade hoppats. Inget av den sturskhet hon lyckats krysta fram hördes.
Hon hörde ett ljud, en blandning av ett morrande och ett gurglande. Ett överraskat läte, som ett djur som plötsligt hittat vad det letat efter. Snabba steg hördes från nedervåningen i riktning mot trappan och innan Liselott hann reagera stod den där och stirrade på henne med sina gula ögon och käften halvöppen. Drygt två meter lång och tovig päls över hela kroppen. Huvudet var deformerat, käken något framskjuten som hos en hund eller varg. Näsan avslutades i något som liknade en nos och stora tänder fyllde den öppna munnen. Över axlarna hängde resterna av en jacka eller skjorta. Liselott kunde inte avgöra vilket, bara att hon kände igen den från någonstans.
Varelsen vrålade och kastade sig med snabba rörelser uppför trappan. Liselott rusade tillbaka till vardagsrummet och smällde igen dörren. Det satt nycklar i alla dörrar i huset. Hon hade tyckt att de gav en hemtrevlig känsla och nu tackade hon sin goda lycka att hon behållit dem. Hon vred om låset och i samma sekund brakade varelsen in i dörren från andra sidan. Dörrkarmen skakade. Dörrarna i huset var bastanta och gjorda av solitt trä, men med den kraft som varelsen attackerade dörren skulle den inte hålla länge.”
Skräckromanen Där ute i mörkret av Markus Sköld finns på alla digitala streamingtjänster och återförsäljare samt bibliotek.
Läs den här:
Storytel: https://www.storytel.com/se/sv/books/764979-Där-ute-i-mörkret
Bookbeat: https://www.bookbeat.se/bok/dar-ute-i-morkret-117076
Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/dar-ute-i-morkret-9789198411812
Om författaren Markus Sköld:
Markus Sköld, bosatt i Stockholm, debuterade som författare med skräckromanen Där ute i mörkret. Debuten följdes upp med den kritikerrosade skräckromanen Kalldrag och han är nu aktuell med romanen Skuggfödd.
Han har också skrivit för ljud och har då medverkat i Creepypodden med novellen Bäck-Anders Stuga och med skräckantologin Mörk Framtid för Storytel. Dessutom har han medverkat i ett antal utgivna novellantologier, däribland Zonen vi ärvde, På denna grund, 13 svarta sagor om superskurkar, 13 svarta sagor om superhjältar, Maskinblod 2, Maskinblod 3 och Mörkerseende.
Vid sidan av skrivandet hörs han regelbundet i författarpodcasten FantastiskPodd.se och är medlem i författarkollektivet Fruktan.
Twitter: http://twitter.com/mskold
Instagram: http://instagram.com/markusskold
Facebook: www.facebook.com/MarkusSkoldAuthor
