i John Ajvide Lindqvists bok Hanteringen av odöda utspelar sig otäcka scener kring Silversmedsplan i Grimsta och den närliggande kyrkogården. Det här gör mig så klart väldigt nöjd eftersom jag har bott precis där. Alldeles intill den där kyrkogården med tillhörande krematorium. Från min balkong hade jag utsikt över hundratals gravstenar och gravsättningar. [Läs mer…] om Skrivövning – Kyrkogården
Andreas Rosell
Jag och Higgs är ändå rätt lika.
Peter Higgs och jag har mycket gemensamt. Ni känner till honon, det är han som förutspådde den numera berömda Higgspartikeln för över fyrtio år sedan och som har sökt efter den sedan dess. Nu har han som ni alla vet hittat den. Den där saken som förklarar hur allt hänger ihop. Universam och allt som ryms i det. I efterhand kan man tycka att det är självklart att det var något riktigt klibbigt som höll ihop allt. Som sylt. Får man lite på fingret så har det snart spridit sig över hela kroppen, in under huden. Så sitter man där. Helt sammanfogad av sylt.
Själv förutspår jag att en stor värld bor inom mig. En värld som längtar efter att få komma ut. Men det komemr ta tid. Ingen skulle bli förvånad om det kommer ta ungefär fyrtio år för mig att lokalisera och fånga in den.
Om det sen leder till en nobelpris återstår att se.
Sömnparalys och Maran
Sömnparalys är vidrigt. Att vara vaken, låst i sin kropp och kvar i en dröm. Att känna hur någon rycker mig i benet men att inte se något. Att inte kunna vrida huvudet åt andra hållet. Att känna hur något kryper upp för benet, på insidan av låret. Att höra någon skrika mot mig. Att allt måste bort. Demonar och goblins. Hederliga spöken och troll i mörkret.
När väl paralysen släpper vill man inte sova igen på minst en vecka.
