”Städer lät, bilar och människor och tusen andra ljud. Men nu var allt tyst.”
Slutet är snart här. Gör dig redo.
Hälsning från Stockholms Undergång!
Hälsning från Stockholms Undergång (2:a juni)
antologi
Känn Fruktan: Andreas
Jag är ett decemberbarn från 1978. Född och uppvuxen i Stockholm. I ett Vällingby som precis passerat sina glansdagar. Kom till världen samma år som The Stand med Stephen King gavs ut.
Jag upptäckte SF och skräck i samma veva som britpoppen kom till Stockholm, men väntade till hösten 2010 med att släppa lös mina egna krafter. Skriver helst skräcknoveller som ofta landar i en ryslig och nära framtidsvision.
Jag är ett nyhetsfreak som omvärldsbevakar nätet på tecken som ska ta oss in i en ny tid. Ägde som ung mer än 30 rollspel och minns Wasteland och Mutant som favoriterna. Arbetar just nu med att få ihop ett gäng skräcknoveller.
Min arbetserfarenhet kommer från smutsiga lager och världberömda godsterminaler. Jag har jobbat inom polismyndigheten och extraknäckt för försvarsmakten. Jag har guidat turister bland mumier på The British Museum och skrivit livstilstexter om mode på engelska. Men de senaste sex åren har jag jobbat med digitala musiklösningar och pluggar just nu onlinemarknadsföring.
Jag har skrivit novellen ”Allt vi byggt upp skall vi riva ner” i Fruktans novellsamling Stockholms Undergång som släpps sommaren 2014.
Smakprov – läs noveller av Andreas Rosell:
Skrivövning | Ett tusen ord: Kärnkraftsolyckan och den grå Saaben
Se Upp
Under Goas Sol
Heartbeats in Tokyo
Stockholm innan undergången: Fem timmar #2
Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg Stockholms Undergång var skräckförfattaren Anders Fager som i novellen ”Fem timmar” dokumenterar händelserna runt det hela.
Kort beskrivning ur novellen ”Fem timmar”:
”Inne i det som redan kallades ”den dömda zonen” gav människor upp. De slutade att leta efter skyddsrum eller flyktbilar. De gick och provade kläder i öde affärer. Satte sig på balkongen. Drog på stereon riktigt högt och öppnade den där flaskan de sparat till en högtidsstund. I city gick en del på krogen. Tog sig in i övergivna restauranger och satte sig att toksupa eller pröva de dyraste vinerna. Några drack sig rejält berusade innan de packade kassar fulla med flaskor och gick mot närmaste tunnelbanestation. Några minuter i fem hördes det fortfarande musik inne i city. Fyllskrål. Under Centralen satt Pirjo mot en tunnelvägg och grät.”
