Den tunna ytan av solidaritet vi delade splittrades så oerhört snabbt
Den globala ekonomiska krisen gjorde oss människor omänskliga
Bristen på resurser gjorde oss till vilddjur
Den röda pesten förvärrade vansinnet
Blod ur alla kroppsöppningar
Kroppar täckte marken
Alla tog vad de kunde få
Alla dödade för att inte dö
Världskriget tog sin början
Svampmolnen tornade upp sig
En värld flydde utan någonstans att fly
När allt var över var jorden stilla
Motorvägarna var gravfält
Städerna var kyrkogårdar
Spillror överlevde, sådana som jag
Förvridna avbilder, muterade missfoster
Jag blev en mutant som alla andra
Ingen var längre som någon annan
Vi som finns kvar gömmer oss i Arken
Kanske finns det andra därute
Jag vet inte, vi lever isolerade
Jag lämnar aldrig arken
Jag vill inte tas av rötan
Den som har är en måltavla
Det är ett hårt liv jag lever
Vill kunna skratta åt eländet
Dagar fyllda av hunger och törst
Inga resurser kvar i Arken nu
Allt ruttnar av ålder och av rötan
Kämpar för att hålla hoppet vid liv
Vill inte dö, jag är inte redo än
Har inget val längre
Måste ge mig ut
En ny tid börjar nu
Omstart eller slutet
År noll
apokalyps
Smog
Smog är resultatet av en kort skrivövning av Boel Bermann.
Ser staden breda ut sig nedanför skrapans fönster. En siluett av olikfärgade ljus och farkoster i rörelse som en stjärnhimmel i kaos. Det är inte ett svart mörker, det är den vanliga gråsvarta dimman av smog som täcker himlen. Skrapan är inte tillräckligt hög för att passera gränsen, dimman sveper runt glasen som älvdans på hög höjd, trycker sig mot byggnaden och letar efter springor för att ta sig in. Jag föredrar natten framför dagen. I dagsljus syns smogen mer, den filtrerar solljuset som vi törstar efter och förvandlar allt till grå och urblekt socialrealism. Inte ens på de molnfria dagarna går det att se solen längre, mer än en ljus cirkel som avtecknar sig bakom den gråa himlen. Så långt har det gått. Världen är täckt av en grå smutshinna och vi har vant oss.
Stockholms undergång recension / MonsterSteffa
”Söker du skräck skulle jag definitvt rekommendera dessa noveller! Särskilt om du inte vill läsa om skräcken alltför länge… För här läser du ett par sidor och blir uppskrämd, men sen kan du liksom ”andas ut” och ta in ett nytt scenario!”
Läs hela recensionen här: (Varning: Spoileralert!)
http://monstersteffa.se/2014/november/stockholms-undergang-2.html