Jag sjunger barnvisor för mitt barn när han ska somna. Det låter inte vackert men sången gör sitt jobb. Han somnar.
Den första tiden höll jag mig till de ursprungliga texterna. Men som allt annat som upprepas blir det snart tråkigt, väldigt tråkigt. Jag vet inte hur många elefanter jag har släppt ut, eller upp, på den där tunna spindeltråden. Eller hur många söta och ovanliga kaniner jag har trallat fram. Så nu har jag börjat hitta på egna texter. Av någon anledning går texterna direkt åt skräckhållet. Automatiskt. Nu har jag tröttnat lite på mig själv, kommer inte vidare. Och då börjar man googla. Och den som googlar hittar.
Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck
Footer
Prenumerera på Fruktan
