Jag tänkte börja mitt bloggande här med att prata lite om fantasy. Eftersom det är den genre jag skriver mest i och även läser mest när det gäller just fiktion. Inte bara fantasy givetvis och jag tänkte försöka författa ihop ett senare inlägg om hur viktigt just läsandet är för skrivandet. Jag inser också att jag fyrar av en del namn och bokserier nedan men lugn, jag ämnar återkomma till dem alla.
Det finns vissa föreställningar om fantasy. Att det är bondpojkar som blir goda utvalda krigare. Fagra damer och trevliga trollkarlar. Terry Goodkinds Sanningens Svärd serie ungefär fast med mindre illa placerad objektivism, BDSM-tjejer och onda kycklingar (Protip: Sannings Svärd är en dålig serie). Jag undrar vad denna bild kommit ifrån. Kan det vara Tolkien? Frodo är ju trots allt en ganska vanlig hob när Sagan om Ringen startar. Men det går även tillbaka till sagor både från när och fjärran där helt vanligt folk ofta ramlar på något äventyr. Fantasyn har ju bland annat sitt ursprung någonstans där, i vårt behov av sagor och berättelser. Tolkien ville ju verka en stor del i just sagotraditionen. Nu är ju dock fantasy genren nedlusad med dvärgar, alver, resebeskrivningar och episka bokband tack vare den gode professorn. Det kan då verka som att fantasy genren ironiskt nog saknar fantasi. Vilket givetvis är något jag själv har gnällt om i tid och otid. Bjälken i mitt eget öga och så vidare. Men det stämmer ju egentligen inte. Oavsett om man går bakåt i tiden till för exempel Merwyn Peakes underbart välskrivna Gormenghast serie som är krönikan över ett slott och dess underliga härskare, Roger Zelaznys Amber serie om striderna mellan en kunglig familj i den ”riktiga” världen Amber eller Stephen R Donaldsons böcker om Thomas Covenant The Unbeliever. En spetälsk som blir utvald att rädda en värld han inte tror finns.
[Läs mer…] om Fantastisk fantasi?
