Christian Enberg

Unik ögonblicksbild
Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg och dokumenterade undergången var författaren Boel Bermann, medlem i skrivarkollektivet Fruktan, som i novellen ”Råttorna” dokumenterar den oväntade undergången och och händelserna runt det hela.

Kort beskrivning ur novellen ”Råttorna”:
”Jag ser hur de försvarslösa varelserna blir allt tunnare, svagare och mer förvirrade. De attackerar varandra allt oftare eller blir extremt passiva. Föräldrar överger sina ungar eller till och mer äter på dem, för att de inte förstår vad de gör eller känner igen ungarna. Jag kan se de sista glimtarna av medvetande försvinna från deras ögon. Jag ser hur råttorna klättrar över varandras kroppar för att nå signalen och de dör ovanpå varandra. Det är outhärdligt att se och ändå fortsätter jag.”
[Läs mer…] om Stockholm innan undergången: Råttorna #2

Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg Stockholms Undergång var skräckförfattaren Anders Fager som i novellen ”Fem timmar” dokumenterar händelserna runt det hela.

Kort beskrivning ur novellen ”Fem timmar”:
”Inne i det som redan kallades ”den dömda zonen” gav människor upp. De slutade att leta efter skyddsrum eller flyktbilar. De gick och provade kläder i öde affärer. Satte sig på balkongen. Drog på stereon riktigt högt och öppnade den där flaskan de sparat till en högtidsstund. I city gick en del på krogen. Tog sig in i övergivna restauranger och satte sig att toksupa eller pröva de dyraste vinerna. Några drack sig rejält berusade innan de packade kassar fulla med flaskor och gick mot närmaste tunnelbanestation. Några minuter i fem hördes det fortfarande musik inne i city. Fyllskrål. Under Centralen satt Pirjo mot en tunnelvägg och grät.”

[Läs mer…] om Stockholm innan undergången: Fem timmar #2

Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg Stockholms Undergång var författaren Martin Gunnesson, medlem i skrivarkollektivet Fruktan, som i novellen ”Landhöjning” dokumenterar händelserna runt det hela.

Kort beskrivning ur novellen ”Landhöjning”:
”Jonas ser Västerbron rista. Dess stolta betongpelare till ben vobblar som på ett ovant fyllo. Vägbanan slingrar till som en orm och bryts. En bil som på håll ser ut som en insekt dråsar över kanten. I Riddarfjärdens djup blomstrar ett moln som av alger. Norr Mälarstrand skakar och en spricka sprider sig ner från stadshuset torn. Vattenytan bryts i en malström. Längre bort vrider sig Kronobergsparkens höjd som den feniga ryggen på en jättelik, slingrande reptil. Över Stadsgårdskajen brister dammluckorna.”

[Läs mer…] om Stockholm innan undergången: Landhöjning #2