Den tunna ytan av solidaritet vi delade splittrades så oerhört snabbt
Den globala ekonomiska krisen gjorde oss människor omänskliga
Bristen på resurser gjorde oss till vilddjur
Den röda pesten förvärrade vansinnet
Blod ur alla kroppsöppningar
Kroppar täckte marken
Alla tog vad de kunde få
Alla dödade för att inte dö
Världskriget tog sin början
Svampmolnen tornade upp sig
En värld flydde utan någonstans att fly
När allt var över var jorden stilla
Motorvägarna var gravfält
Städerna var kyrkogårdar
Spillror överlevde, sådana som jag
Förvridna avbilder, muterade missfoster
Jag blev en mutant som alla andra
Ingen var längre som någon annan
Vi som finns kvar gömmer oss i Arken
Kanske finns det andra därute
Jag vet inte, vi lever isolerade
Jag lämnar aldrig arken
Jag vill inte tas av rötan
Den som har är en måltavla
Det är ett hårt liv jag lever
Vill kunna skratta åt eländet
Dagar fyllda av hunger och törst
Inga resurser kvar i Arken nu
Allt ruttnar av ålder och av rötan
Kämpar för att hålla hoppet vid liv
Vill inte dö, jag är inte redo än
Har inget val längre
Måste ge mig ut
En ny tid börjar nu
Omstart eller slutet
År noll
fantastik
Durspelsstämman
Durspelsstämman är resultatet av en skrivövning av Boel Bermann.
Solen är på väg att gå ner och har den där varma, svagt röda tonen som får världen att glöda. Gubbarna som sitter på scenen med sina instrument låter tonerna rusa in mellan granar och tallar. Den äldre publiken sitter med kaffe eller öl insvepta i filtar i stolsrader eller i medhavda solstolar och lyssnar. Jag ser fötter stampa takten och händer entusiastiskt applådera. Jag är svettig om handflatorna och inser att jag nog aldrig har varit så nervös i hela mitt liv.
Inspiration i idyllisk författarmiljö/ Skånskan.se
– Jag vill få folk att stanna upp och tänka efter – är det i den här riktningen jag vill? Gör jag att världen går i fel riktning eller gör jag inget för att förhindra? Jag vill ju skriva spännande romaner som folk inte ska vilja sluta läsa, men någonstans därinne smyger jag in tankeställare. Man hoppas ju väcka något inom folk, en liten kämpaglöd. Sen gillar jag ju att skrämma folk också, men det är en helt annan sak, säger Boel Bermann och skrattar.
Aktuell: Medverkar i nyligen släppta skräcknovellsamlingen Stockholms undergång, i vilken hon och kollegorna i författarkollektivet Fruktan.se i tolv korta berättelser på tolv olika sätt utplånar staden.
Läs hela författarintervjun med Fruktan-medlemmen Boel Bermann här:
http://www.skanskan.se/article/20141022/NOJE/141029876/1002/-/inspiration-i-idyllisk-forfattarmiljo
(Intervju och foto av Pernilla Ekdahl.)
