Någonting som givetvis går hand i hand med skrivandet är läsandet. Något jag tror är väldigt viktigt i själva processen. Det vi läser påverkar oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Vårt skrivande, vilka idéer som kommer in i texterna och förhållningen till konventioner inom genren. Allt detta smyger sig in via läsandet. Jag har märkt det själv, jag har till exempel haft en Lovecraft period när jag insöp hans verk som allra mest. Varför jag skulle vilja slå ett slag för att man även bör röra sig utanför sin egen genre även om den man verkar i själv kan ha mer djup och bredd än man först anar. Men man fastnar också i dess konventioner och dess språk. Det gäller oavsett om man sitter med till exempel fantasy, skräck eller deckare.
[Läs mer…] om Läsandet i relation till skrivandet
fantasy
Humor & fantasy
Jag läser just nu The Year of Our War av Steph Swainston. Förutom att den är ”lite knarkig”, som Christian uttrycker det, så har den för mig aktualiserat en annan fråga: Kan man ha humor i en fantasy/SF/skräck-roman?
Romanen är inte på något sätt en skämtbok a la Pratchett, men den innehåller skämt. Karaktärer som har humor. Det slinker förbi en och annan pub med något ordvitsigt namn, och repliker kan vara skämtsamma, fåniga eller dubbeltydigt insinuanta. Berättelsen är allvarlig, ibland hemsk, men personerna i den är inte humorlösa. Precis som människor i verkliga livet, med andra ord; man skämtar om högt och lågt, mer eller mindre lyckat och i mer eller mindre lämpliga situationer.
[Läs mer…] om Humor & fantasy
Fantastisk fantasi?
Jag tänkte börja mitt bloggande här med att prata lite om fantasy. Eftersom det är den genre jag skriver mest i och även läser mest när det gäller just fiktion. Inte bara fantasy givetvis och jag tänkte försöka författa ihop ett senare inlägg om hur viktigt just läsandet är för skrivandet. Jag inser också att jag fyrar av en del namn och bokserier nedan men lugn, jag ämnar återkomma till dem alla.
Det finns vissa föreställningar om fantasy. Att det är bondpojkar som blir goda utvalda krigare. Fagra damer och trevliga trollkarlar. Terry Goodkinds Sanningens Svärd serie ungefär fast med mindre illa placerad objektivism, BDSM-tjejer och onda kycklingar (Protip: Sannings Svärd är en dålig serie). Jag undrar vad denna bild kommit ifrån. Kan det vara Tolkien? Frodo är ju trots allt en ganska vanlig hob när Sagan om Ringen startar. Men det går även tillbaka till sagor både från när och fjärran där helt vanligt folk ofta ramlar på något äventyr. Fantasyn har ju bland annat sitt ursprung någonstans där, i vårt behov av sagor och berättelser. Tolkien ville ju verka en stor del i just sagotraditionen. Nu är ju dock fantasy genren nedlusad med dvärgar, alver, resebeskrivningar och episka bokband tack vare den gode professorn. Det kan då verka som att fantasy genren ironiskt nog saknar fantasi. Vilket givetvis är något jag själv har gnällt om i tid och otid. Bjälken i mitt eget öga och så vidare. Men det stämmer ju egentligen inte. Oavsett om man går bakåt i tiden till för exempel Merwyn Peakes underbart välskrivna Gormenghast serie som är krönikan över ett slott och dess underliga härskare, Roger Zelaznys Amber serie om striderna mellan en kunglig familj i den ”riktiga” världen Amber eller Stephen R Donaldsons böcker om Thomas Covenant The Unbeliever. En spetälsk som blir utvald att rädda en värld han inte tror finns.
[Läs mer…] om Fantastisk fantasi?
