Redan Cicero i sina verk om retorik konstaterade att genom att manipulera sina åhörares förväntningar kan den gode talaren förstärka och förändra sina åhörares uppfattning om ett tal eller en text. Om talaren började med att ge intryck av att han varken hade något att säga eller hur han skulle säga det, för att därefter gradvis motbevisa detta intryck, så kunde talet som helhet ge ett starkare intryck än om samma tal gjorts väl hela vägen. (Så ja, en gång i tiden fanns det en bra tanke bakom inledningen ”Jag är inte någon talare, men…”).
Det är inte bara låga, utan fel förväntningar på något som förstärker och totalintrycket. Litteraturens kanske starkaste exempel är Marcus Antonius tal till folket efter mordet på Caesar i Shakespeares pjäs. På omkvädet ”Och Brutus är en ärbar man”, vänder han vad som först verkar vara en hyllning till Brutus rättrådighet och mod till att få folkhopen att slita Brutus i stycken. (Från på mitten av denna sida, och resten.)
[Läs mer…] om Grate Ekspektashuns
