Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck
Jag har alltid ogillat rökare. Egocentriska människor som tar sig rätten att förpesta andras tillvaro med sin rök, med sina fimpar. Men det finns en rökare som jag avskyr mer än alla andra. Jag kallar honom för cigarettpappan…
Podcast: Play in new window | Download
Can you tell us too about the writing collective that you are part of and your podcast? They’re such different creative outlets! What do you as writer gain from stretching your creative muscles like this?
”It´s hard to describe, even the first time everyone in my writers collective Fear (Fruktan) met, I just felt as if I had found a new home. Just the feeling of being able to blur out things like “So how would a hive-mind work practically?” or “Would you go to Mars if you´d never be able to return?” and people start to discuss it seriously without looking at you as if you escaped from an asylum. Actually, I can do that at my job as well, now that I think of it. At work, we even have a laminated list on how we would handle a zombie apocalypse. In short, I´m surrounded by excellent people.
But back to Fear, to be part of a writer’s collective transforms writing from something you do alone to something you do together with others. We write short stories together on themes or in the same setting, publish them in our podcast and meet every second week to write and explore ideas. I guess it’s a lot similar to the sense of belonging that fanfiction creates in communities, but the difference is that we actually create the world and the character ourselves before we write our different takes on it. Being part of Fear gives me a free creative zone without limitations and every time we meet I feel that nothing is impossible.”
Read the interview with author Boel Bermann, member of the writers collective Fruktan here:
http://editingeverything.com/author-interviews/boel-bermann-interview/
Idén med datoriserad opinionsbildning går att spåra ända tillbaka till sextiotalet, då västvärldens underrättelsetjänster byggde avancerade hålkortsprogram för att använda i kampen mot kommunismen. De bestod av mekaniska algoritmer som försåg dissidenter i Östeuropa och Latinamerika med propaganda. Dessvärre var den ofta osammanhängande, ibland nästan oläslig. Man misstänkte att Sovjetunionen använde sig av liknande teknologi, eftersom den sovjetiska propagandan ibland var så enfaldig att även övertygade kommunister fann den genant.
Kanske var det detta som inspirerade skaparen till den programkod som skulle släcka all världens datortrafik? Kanske arbetade han själv för en underrättelsetjänst? Det finns en del som talar för den teorin, eftersom ingen har lyckats fastställa upphovsmannens identitet. Datahackers och kriminaltekniker har letat i mer än ett decennium, men för varje spår man har undersökt, har minst två nya misstänkta dykt upp. Det är också möjligt att själva spåren är fabricerade, eftersom ingen av dem pekar åt samma håll. De flesta har börjat förlika sig med tanken på att vi aldrig kommer att få veta. Kanske rörde det sig om ett misstag som upphovsmannen aldrig förstod omfattningen av? Kanske blev personen rik och drog sig undan efter att ha sopat igen sina spår? Kanske är han död sedan länge?
Det man vet med säkerhet är att de första forum som drabbades av koden var några e-postlistor som bara skyddades av enkla spamfilter. Medlemmarna märkte hur flera postningar hade uppenbara likheter med varandra, hur de gång på gång upprepade samma påståenden, även om meningsbyggnad och avsändaradresser skiljde sig åt. De vilda teorier som framfördes var av det slag som varken kunde bevisas eller motbevisas. Däremot retades medlemmarna till vansinne av alla sensationella påståenden och aggressiva påhopp.
