”Evakueringen var kaotisk. Panik, upplopp. Familjer som försökte hålla ihop. Mobb i rörelse. Människor som inte ville evakueras.”
Slutet är snart här. Gör dig redo.
Hälsning från Stockholms Undergång!
Hälsning från Stockholms Undergång (28 april)
fruktan.se
50-års jubileum
Novellen 50-års jubileum är skriven av Boel Bermann.
Hon ser ut över lokalen. All den borstade metallen, de enorma glasfönstrena, de breda trapporna. Lokalen är fylld till bredden av folk, de står precis överallt. Många av dem ser på henne, trots att hon försöker hålla sig något avsides. Det ligger en förväntansfull stämning i deras blickar. Hon kan se deras beundran, nästintill avgudadyrkan. En livs levande ikon, den enda, den som har byggt upp företaget från ingenting och skapat allt de lever för. Sällsamt tyst i rummet trots alla som är där. Företaget firar 50 år och gör det storstilat. Själv är hon närmare 80 år gammal nu, men fortfarande fysiskt stark och frisk tack vare alla implantat, operationer och proteser. Som VD för världens största AI-företag har hon genom hårt arbete revolutionerat branschen. Vågat det ingen annan vågat, tänkt i nya banor, pressat gränserna. Efter så lång tid, en hel livstid, borde hon vara så oerhört stolt över allt hon har åstadkommit, känna sig tillfredsställd över sitt livsverk. Hennes triumf.
[Läs mer…] om 50-års jubileum
Stockholm innan undergången: Landhöjning
Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg Stockholms Undergång var författaren Martin Gunnesson, medlem i skrivarkollektivet Fruktan, som i novellen ”Landhöjning” dokumenterar händelserna runt det hela.
Kort beskrivning ur novellen ”Landhöjning”:
”Vattenytan krusas lätt, och månskärans spegel går i tusen bitar. Olaf spanar ut över den breda fjärden. Han och hans bröder har stått allt tystare på den steniga kullen, ända sedan natten föll. Framför dem tömmer sig den stora sjön i havet. Mellan det norra och det södra landet sticker steniga öar upp ur det stilla strömmande vattnet. Platsen ser perfekt ut att bosätta sig på. Sjön är full av fisk och
i skärgården utanför finns säl i överflöd. De rundhövdade skären är låga och lätta att försvara. Mat och säkerhet, som deras familjer så väl behöver. En plats att leva och växa på. En vacker plats. Men det är något som skaver i Olaf. Det är något med öarna som är annorlunda.”
