Jag fick en utmaning för två månader sen. Det var inte menat som en utmaning. Men det var så jag tog det. I förbigående fick jag kommentaren: ”Du skriver alltid så mörkt. Varför kan du inte skriva något gulligt?” För mig framstod det som ren skräck. Jag? Skriva gulligt? Men så tänkte jag att man ska ju utmana sitt skrivande. Och så började jag skriva på något gulligt och mysigt och naivt och alldeles underbart.
Och nu kan jag inte sluta. Det är fruktansvärt irriterande. Jag känner att jag måste skriva klart mitt gulliga manus. Plötsligt bryr jag mig om alla mina karaktärer. Sitter och fnissar när jag skriver om alla strapatser de råkar ut för. De blir kära, matförgiftade och bakfulla. Strular, bråkar och ger sig ut på äventyr. Jag har ingen som helst kontroll över dem. Försöker skriva en kärleksförklaring och plötsligt handlade hela texten om simhoppning.
[Läs mer…] om Gulligt, gulligare, gulligast.
