Fruktan

Podcast noveller inom sf, fantasy och skräck

mardrömmar

Av

Zombies – en motreaktion till stress

När jag är stressad drömmer jag nästan alltid om zombies. Det är väldigt märkligt. Jag vet inte varför stress utlöser just drömmar om zombies. Kanske för att de är så långsamma.
När världen går fort är zombies en motreaktion på all mänsklig stress.

Zombies i mina drömmar är alltid väldigt lugna och långsamt hungrande, de skyndar sig inte eller rusar mot mig utan tar istället tid på sig. Oftast går jag loss på dem med diverse tillhyggen. Det är väldigt tillfredsställande att attackera zombies.

Jag vaknar ofta lugn och nöjd med mig själv. Då känns det som att jag kan klara vilka problem som helst när jag kommer till jobbet. [Läs mer…] om Zombies – en motreaktion till stress

Av

Tandlossning

Jag känner med tungan att tanden är lös. Tar försiktigt tag om tanden med tummen och pekfingret för att känna efter. Hela tanden lossnar. Jag drar ut den ur munnen, den har suttit djupt. Får blodsmak i munnen. Håller den vita, hårda biten i handflatan och känner en hålighet i munnen. Tar jag ett djupt andetag i den frostiga luften är det som en isande öppning rakt in i mitt huvud. Känner plötsligt att alla tänderna i munnen verkar vara lösa. Drar sakta ut dem, en efter en, tills munnen bara är ett stort, gapande hål.
[Läs mer…] om Tandlossning

Av

Gubben med hunden

Jag har ofta förundrats över dessa hundmänniskor som går där vid vägen i ur
och skur med sina ”bästa vänner” och plockar upp deras bajs i små påsar.
Vad är det som driver dem, hur kul kan det vara?
Sedan ett antal veckor sedan kan jag ställa mig till skaran hundmänniskor.
Nu står jag där vid vägkanten med en lila bajspåse och regnet faller över
mig och min hund. Jag kan se de medlidsamma blickarna i bilisterna
som kör förbi. Jag kan se hur de tänker att nu står han där igen Gubben med
hunden, stackarn. Men är det verkligen synd om Gubben med hunden. Efter
att i åratal suttit framför en dator på jobbet och framför en tv när jag
kommit hem är det faktiskt riktigt skönt att stå med lila bajspåse i regnet.
Jag har fått en ny identitet. Jag tillhör nu en av de där karaktärerna som ofta
inleder deckarserierna på tv då Gubben med hunden går i skogen och hunden
sniffar upp ett lik som legat i gömd i någon buske.
[Läs mer…] om Gubben med hunden