”Allt som allt är det här en samling noveller jag skulle rekommendera för nästan vem som helst som tycker om att läsa, men de som gillar mötet mellan socialrealismen och katastrofen kommer sannolikt gilla denna bok mer än andra.”
http://www.lovekolle.se/nyheter/jag-recenserar-stockholms-undergang-av-skrivarkollektivet-fruktan
undergång
Natten
Novellen Natten är skriven av Boel Bermann.
Hon ser ut över himlavalvet precis efter att solen gått ner. Den djupblå, svindlande färgen som lovar något annat, något bortom. Hon vill aldrig sänka blicken. Bara stå där på strandkanten och se upp i allt det där stora och vidunderliga och glömma sin egen existens. Förneka att hon är en del av mänskligheten. Tränga undan att hon är en del av den ras som besudlat allt det som breder ut sig framför henne.
Natten är varm, fuktig och omslutande. Om hon blundar känner hon stenarna under sina fötter tydligare, känner brisen från havet fylld av salt och hör bruset från vågorna som slår in. När hon blundar är allt bra. När hon blundar tänker hon att det ändå finns något därute som skapade allt och som gav oss skapelsen i hopp om att vi skulle förvalta den. Krafter som skapade klotet som rör sig runt i universum i en fast bana utan riktning eller mål. Solen har sänkt sig och det kvardröjande ljuset bleknar för varje sekund.
I mörkret är allt fortfarande vackert. I mörkret kan hon inte se tjära eller olja som täcker stranden, utspilld och kvarlämnad som en fläck på samvetet. Hon slipper tänka på mänsklighetens jakt på animaliskt protein, den accelererande växthuseffekten, de höjda temperaturerna och de dränkta landområdena. I mörkret kan hon låta skammen driva iväg, den som hon annars konstant bär med sig för att hon gjorde för lite. För att hon inte protesterade eller agerade, för att hon var en av se passiva istället för en av de aktiva som försökte hindra den negativa spiralen.
I mörkret är allt stilla. Allt blir vackert med tillräckligt mycket mörker och tillräckligt mycket distans. Som att världen täcks av det svarta skrapet från en vaniljstånd, det mörka pudret lägger sig som en skyddande hinna mellan henne och verkligheten. I ljuset är verkligheten sträv och salt. I mörkret är den mjuk och med en mild sötma. Hon lägger sig ner på en klippa, lyssnar, andas och glömmer. Alla försöker glömma att de orsakat sin egen planets förstörelse. I natten kan de flesta lyckas i några timmar. Försvinner in i drömmar och färdas iväg på vågorna, andas den ljumma luften och glömmer hur det är att finnas till.
Mini-novellen ”Natten” skrevs under en skrivövning med Fruktan.
Vill du göra samma övning? Här är reglerna:
Tema: Förändring av naturen
Tid: 15 minuter
Minst 4 ord av följande ska inkluderas i texten:
tjära, utspilld, växthuseffekten, öronmärkt, himlavalv, Gud, protein, rumphuggen, sträv, omkrets, protestera, vaniljstång
Hälsning från Stockholms Undergång (14:e juli)
”Den sista bilden från Stockholm postas på Facebook några minuter i fyra.”
Slutet är snart här. Gör dig redo.
Hälsning från Stockholms Undergång!