Jag känner med tungan att tanden är lös. Tar försiktigt tag om tanden med tummen och pekfingret för att känna efter. Hela tanden lossnar. Jag drar ut den ur munnen, den har suttit djupt. Får blodsmak i munnen. Håller den vita, hårda biten i handflatan och känner en hålighet i munnen. Tar jag ett djupt andetag i den frostiga luften är det som en isande öppning rakt in i mitt huvud. Känner plötsligt att alla tänderna i munnen verkar vara lösa. Drar sakta ut dem, en efter en, tills munnen bara är ett stort, gapande hål.
Jag drömmer ofta om att tappa tänder. Jag vet inte varför.
Enligt drömtydning betyder det förändring. Början på något nytt.
Jag tror att det beror på att jag är livrädd för tandläkare.
Skäms lite över att jag är rädd för tandläkare, eftersom jag nästan inte är rädd för någonting. Men det är inte en orimlig rädsla. Jag menar, det är en vitklädd människa med mängder av verktyg som alla kan orsaka smärta och som utbildat sig i ett avsevärt antal år för att undersöka andra människors munnar. Så jag tillåter mig vara rädd för tandläkare. Och för frisörer. ..
… För jag förväntas väl inte vara avslappnad när en okänd människa viftar med en sax i närheten av mitt ansikte?
Här kommer en orsak till att jag är rädd för tandläkare,
ur en av mina favoritfilmer Maratonmannen:
Tycker att en dröm som betyder förändring kunde vara något snällare, som att byta fil på motorvägen, kanske till och med körriktning.
Det är väl ännu läskigare? Eftersom jag inte har körkort…
Jag drömmer också om att tappa tänder. Jag brukar försöka hålla kvar dom med mina fingrar men förgäves, sen vaknar jag med en ryck och känner efter med tungan om tänderna sitter kvar. Det känns så verklig varje gång.usch. Jag har läst att det har med pengar att göra..hmm..
Jag vet. Och det är alltid så levande, man är fullt övertygad om att man faktiskt tappat tänderna när man vaknar. Jag brukar också vara tvungen att känna efter.
Det finns säkert flera förklaringar. Men jag gillar tanken på att livet håller på att förändras. Det blir mer spännande så, tycker du inte?
Maratonmannen är en av orsakerna till min tandläkarskräck också, men den värsta boven är scenen i Profondo Rosso. Den när en av personerna kastas mot en öppen spis och ansiktet och tänderna liksom studsar mot spiselkransen. De går inte sönder. De studsar. Jag mår lite dåligt bara av att tänka på det faktiskt.